slutpunkten för öns glansperiod i medeltiden; den skulle ännu en gång, efter en mellanliggande tidrymd af nära 300 år, nå en viss storhet, men då under helt andra förhållanden.
Då Visingsö under flera hundrade år varit ett af de förnämsta
sätena för Sveriges konungar, kan man med rätt vänta att finna
några spår efter denna öns lysande tid — sådana gifves det äfven,
och det är för dem vi nu skola gå att redogöra. På ön finnas
nemligen ruiner efter ett slott, hvarjemte traditionen utvisar
platsen der ett andra stått. Vi vända oss först till det senare, såsom
varande utan all fråga det äldsta. Det så kallade Borga slott
eller Borgen låg fordom på öns nordvestra sida — fordom, ja
ty nu finns ej en sten qvar; Vetterns härjande vågor hafva
neddragit allt i djupet genom de oupphörliga inkräktningar de göra
på landet, och hvilka inom en beräknelig tid skola komma ön
att alldeles försvinna. Lemningarne af borgen ligga nu 726
fot långt ut i sjön, åtminstone antager man så vara förhållandet;
ty traditionen utvisar en stor sten eller klippa, som på detta
afstånd höjer sig 3 à 4 fot öfver vattenytan, och hvilken fordom
skall hafva legat midt på slottets borggård. Att berättelsen är
i sina väsendtliga delar sann, bekräftas deraf att sjön rundt och
vidt omkring denna sten är mycket grund, att man vid 1700-talets
början på sjöbottnen der bredvid funnit stockar, antagligen efter
bygnader[1], samt att närmast liggande delar af ön tills nu bibehållit namnen ”Borgamark” och ”Borgavik”. Äfven låg i
grannskapet den så kallade ”Borga allmänning”, som skall hafva
tillhört slottet, och hvilken 1810 delades mellan öns gårdar. Och
är detta allt hvad man härom känner.
Till att bevara minnet af detta urgamla hemvist för förfädren, uppreste grefve Per Brahe den yngre på land, midtemot ofvannämnda klippa, en minnessten som gång efter annan blifvit till skydd mot vattnet flyttad allt längre in på landet, och nu står 78 fot från stranden. Den är släthuggen, 7 fot 2 tum hög, 1 fot 8 tum bred och 51⁄2 tum tjock, och har följande inristning, på östra sidan:
- ↑ Rhyzelii Sviogothia munita, 25.
