och många bland den der aflidit; att det var der Knut Eriksson blef mördad, och att det sett inom sina murar den ridderlige hertig Erik, den svage Birger, den ädle Magnus Ladulås.
Det enda som skenbart strider mot slottets ålder är, att man 1268 finner konungen, genom det byte som detta år, enligt hvad förut är omnämndt, ingicks med Alvastra kloster, bekomma 31⁄2 attung i Näs; man skulle således kunna tro att han först nu började slottets uppförande, när han kommit i besittning af jorden, och att således Waldemar skulle varit dess grundläggare. Men detta inkast är dock blott skenbart: ty, utom det att byn Näs omfattar betydligt större egorymd än den ifrågavarande, säges det äfven uttryckligen att de 31⁄2 attungarne lågo i byn Näs (tribus attungis et dimidio in villa quæ dicitur Næs). Sannolikt tillhörde hela byn förut konungen, och den nu bekomna delen hade möjligen i förra tider blifvit bortskänkt af någon munkälskande konung, t. ex. Johan I.
Slutligen återstår att angifva tiden, då Näs slott förstördes. Efter 1318 omtalas det ej mera, och vår störste kännare af svenska medeltidens geografi och historia, C. G. Styffe, yttrar i sitt arbete ”Skandinavien under Unionstiden”, den åsigten, att det ej fanns till vid Kalmarunionens början. Likaså kan man bestämdt säga att det ej var i behåll ens 1332, då konung Magnus II:dre bortbyter sina gods på Visingsö mot det biskopen i Linköping tillhöriga Skällvik. Denna gård — det nuvarande Stegeborg — hade nemligen biskop Carl köpt af konungens moder, prinsessan Ingeborg, och sedermera prydt den med kostbara bygnader, som bevisas deraf att man sett hans familjevapen (Bååt) öfver en af portarne; konungen synes hafva ångrat denna försäljning och ville återbekomma egendomen, hvarom långvariga underhandlingar fördes på Bohus, der han uppehöll sig den tiden. I anseende till de storartade och dyrbara bygnaderna ansåg biskopen det vederlag konungen ville gifva för ringa, hvarför saken slutligen uppgjordes så, att konungen för Skällvik lemnade alla sina gårdar på Visingsö med åkrar, ängar och fisken, samt derjemte särskildt för bygnaden 200 mark penningar, för hvilka andra gods och räntor sattes i pant[1]. Hade Näs slott vid denna
- ↑ Den 14 Okt. 1332 och bekräftadt den 23 Juni, följande år. Sv. Dipl. N:o 2947.
