silfver, jern, glas m. m., och ej mindre romerska mynt af silfver och guld, ofta äro anträffade såsom fynd i östersjö-länderna, är hvad vi å annat ställe omständligen ådagalagt, och vad senare författare likaledes visat[1]. Att dessa saker kommit till stranden af Östersjön, delvis åtminstone på den väg Lisch anvisat, är hvad vi också sökt göra klart. Här vilja vi blott tillägga, att bronskärl, af sins emellan alldeles lika form och försedda med romerska fabriksstämplar, blifvit funna så i Böhmen som i Meklenburg, och att dessa fynd synas hänvisa oss till det förra landet, de gamle Marcomannernes land, för att äfven der finna, om icke verkstäder, åtminstone depoter för till Norden bestämda romerska bronsvaror. Åtminstone visar likheten i dessa fynd bestämdt på en romersk handelsväg nedför Elben. En tredje handelsväg, icke mindre säker och icke mindre intressant, drog sig ned utefter Oder, såsom talrika romerska fynd i Schlesien, Brandenburg och Pommern gifva vid handen. På dessa vägar, kanske på än ett par andra till, trängde den romerska industriens alster, likasom romerskt mynt, upp till Norden. Ännu tidigare synas grekiska penningar, troligast i liquid för bernsten, kommit till preussiska, kur-, liv- och estländska kusten samt till Ösel, från de grekiska kolonierna vid Svarta hafvet, synnerligen från det berömda Olbia, uppefter Dniepr och nedefter Düna. Säkert har också mycket kommit till denna del af östersjö-kusten från norra ändan af Adriatiska hafvet, likaledes Odern utföre, på en handelsväg, som redan Ptolemæus för oss utpekar. De märkliga urn-fynden i Weichsel-deltat skola möjligen i detta hänseende komma att lemna alldeles öfverraskande upplysningar. Som vi emellertid vidlyftigare yttrat oss öfver dessa saker, så måste vi nu dertill hänvisa. (Klass. Folken och afhandlingen ”Om Grekernes och Etruskernes inverkan på bronsåldern”. Gefle 1869.).
- ↑ Vi erinra om det, sommaren, 1870 på Gotland i Hemse socken Sindarfve by, anträffade stora romerska myntfyndet, bestående af omkring 1,400 silfvermynt, vägande tillsammans nära 10 skålpund. Detta är det största romerska myntfynd, som i Norden blifvit gjordt. Såsom vanligt voro mynten mycket slitna, hvilket visar, att de blifvit förda långa vägar öfver land och haf, innan de framkommit till Gotland. Under dessa handelsresor fördes det romerska silfvermyntet vanligen uti amphorer eller för detta ändamål afsedda lerkrukor. Se för öfrigt Montelli beskrifning af detta fynd i Ny Illustr. Tidning.
