utgifvas, trodde han att den af hr Mandelgren uttalade önskan skulle vara fullt tillfredsstäld. Slutligen bad han få nämna, att fråga vore om att möjligtvis utgifva en kort månadtlig tidskrift, upptagande de under närmast föregående månad gjorda fynd, som till statens historiska museum blifvit öfverlemnade.
Såsom svar på frågan uttalade mötet den önskan,
att antiqvitetsmuseets handskrifna förteckningar öfver hittills kända fynd i den svenska jorden måtte befordras till tryckning, samt att tillförlitlig redogörelse för framtiden öfver de under hvarje år gjorda fynd måtte, t. ex. i ”Antiqvarisk tidskrift för Sverige” eller i ”Svenska Fornminnesföreningens tidskrift” offentliggöras.
6. Genom hvilka medel, utom dem, som redan finnas
antydda i föreningens stadgar och frågformulär, skulle
föreningen kunna verka för åvägabringandet af ett
lifligare intresse för fornforskningen?
Dr Granlund: Då flere talare under diskussionen öfver det tredje öfverläggningsämnet redan yttrat sig äfven öfver det nu föredragna, vill jag ej söka ingå i någon närmare utveckling af detsamma, utan endast i korthet angifva det hufvudsakliga af hvad som, enligt min uppfattning, bör för målets vinnande åtgöras. Det förnämsta vilkoret för åvägabringandet af ett lifligare intresse för fornforskningen torde väl vara att det historiska sinnet, fosterlandskänslan väckes hos folket; och sker detta, så har man icke blott gjort ett stort framsteg i archæologiskt hänseende, utan äfven i andra väsendtligen bidragit till allmän fördel. Men ett vilkor härför i sin ordning är att först de lärde allmännare, än hittills skett, med hängifvenhet omfatta och befordra den nationella bildningen och låta henne intaga sin berättigade hedersplats framför den utländska. Så länge icke nationalitetskänslan trängt igenom hela samhället, och visat sig såsom en allestädes förnyande, lifgifvande kraft, så länge vi missakta hvad vi egt och ega, det för oss egendomliga, det historiska och forna, ej akta tillräckligt på den historiska, naturenliga utvecklingen, ej blifvit i bästa mening strängt konservativa, så länge icke i folkmedvetandet det gamla och gammaldags aktas och värnas, der
