det är godt, i språk, seder, klädedrägt, sociala förhållanden o. s. v., utan vandalismen på dessa områden har lika stort och fritt spelrum som nu, fullkomligt motsvarande den vandalism, som öfvergått en mängd af våra materiella fornlemningar, så länge vi icke allmännare draga i härnad mot allt osvenskt och flärdfullt, utan skatta det främmande, dess flärd och fåfänga högre än det förtjenar, så länge vi med ett ord göra skäl för det namn en bekant svensk författare gifvit oss, ”bagatellier”, sålänge kan icke någon äkta svensk medborgerlig uppfostran åstadkommas och icke heller ett allmänt lifligt intresse för den svenska fornforskningen hos den stora allmänheten påräknas. För att ernå det resultatet, måste man börja nedifrån, med ungdomen, — vid undervisningen i landets historia äfven rätt inskärpa betydelsen och värdet af den historiska för oss egendomliga utvecklingen, och i jemnbredd dermed fornforskningens värde framhållas. Kännedomen om den svenska fornforskningens allmännaste drag, om kännetecknen på och värdet af svenska fornlemningar af olika slag, skulle dock icke blifva ett nytt ämne, utan blott en integrerande del af historien. Ett praktiskt steg i denna syftning skulle vara, om en mycket kort och lättfattlig skrift, en enkel ledtråd i nordisk fornkunskap, med några upplysande träsnitt, utarbetades för folkskolornas bruk. Funnes blott ett enda exemplar häraf i hvarje folkskola, till lärarens ledning, skulle snart hela rikets i folkskoleåldern varande barn erhålla begrepp om att mycket, som nu af allmogen anses värdelöst, har ett fosterländskt värde och ej bör förstöras. Klagan öfver den af okunnigheten och egennyttan framkallade vandalismen skulle då snart nog upphöra. Man skulle då slippa höra dessa berättelser om uppbrända, på auktion försålda, sönderslagna, öfverkalkade, moderniserade, förderfvade och vanhelgade fornminnesmärken. Derigenom att ungdomen invigdes i kännedomen om hvad vi hafva fornt eller folkegendomligt, skulle också ett folklif kunna utvecklas, som vore en fortgång af det forna och en utveckling deraf i folkets hela tankelif och allmänna lefverne för den närvarande tiden och framtiden. — Tal. framhöll äfven en annan utväg att fästa folkets uppmärksamhet på de fasta minnesmärkenas värde, nemligen att der en provins vore så undersökt att det kunde ske, trycka förteckning öfver dem, i enlighet med det förtjenstfulla exempel Nerikes fornminnesförening gifvit, och utdela denna förteckning, samt att icke så litet skulle vinnas
