Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/228

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
214

något, der han är den egentliga egendomsegaren eller husbonden. I fjol sommar gjorde jag ett besök på Gotland; från Wisby reste jag i sällskap med en främling, som var katholik, ut till Roma kloster. Denna märkliga bygnad, som bevisligen ännu på 1700-talet var i godt skick, befann sig nu i ett ömkligt tillstånd; hon har på det skamligaste sätt behandlats af en bland sina förra innehafvare. Dess praktsalar voro förvandlade till fähus, alltsammans var på det afskyvärdaste sätt nedsmutsadt och profaneradt. Min kamrat — han var spanior — gret bittra tårar öfver förödelsen, jag intogs af harm. Staten har dock rätt och pligt att här uppträda såsom husbonde, göra slut på eländet och konservera hvad som ännu finnes att konservera. En ödmjuk påminnelse i den syftningen tror jag kanhända ej skulle blifva af vederbörande lemnad alldeles obeaktad.

Frih. Djurklou: Tal. hade visserligen icke sjelf sett Roma kloster, men erinrade sig mycket väl det intryck en af Michael Anckarsvärd öfver henne målad tafla, hvilken tal. såsom gosse fått se, hos honom framkallade. Taflan förestälde det inre af klosterkyrkan: man såg der hö, halm och kor. Scenen var visserligen som idyll betraktad, rörande, men för öfrigt upprörande. Tal. instämde med föregående talare deruti, att något måste göras för att skydda dessa fornlemningar: den enskilde måste taga saken om hand, då det allmänna gjort så litet för henne. Staten har visserligen förklarat, huru våra fasta minnesmärken böra skyddas; men månne hon sjelf i det afseendet föregått med godt exempel? Ingen kan bestrida att staten är egare af Roma, Alvastra och Leckö; men hvad har väl staten gjort för att bevara dessa gamla bygnader? Hvad har han gjort för bibehållandet af Wisby stads märkvärdiga fornminnen? På 1700-talet utbjödos en gång nämnde stads ruiner på offentlig auktion. En företagsam man inropade dem allesammans för att använda dem till kalkbränning; men då arbetet skulle börjas, kom han underfund med att det var mycket lättare att taga kalken ur bergen bredvid. På det sättet blefvo ruinerna räddade. Vi se således att, oaktadt vi haft de mest hårda lagar i lång tid, deras tillämpning dock varit temligen mild; man har skyggat tillbaka för konseqvenserna — och följderna deraf känna vi alla. Ruinerna af Alvastra kloster hafva användts till kalkbränning. Antiqvitetsintendenten Säve fick kännedom härom och anhöll hos Konungens befallningshafvande i länet