om förbud mot kalkbränningen. De gamla konungagrafvarne begagnades till svinhus. Kon:s befhde förklarade emellertid arrendatorn oberättigad att bränna; denne besvärade sig öfver resolutionen och uppvisade ett dokument, hvaraf framgick att han var i sin fulla rätt, då han på detta sätt huserade med klostermurarne. Huru processen slutligen aflopp i högsta domstolen, kände tal. ej. Hvad statens egendom beträffar kunna vi, såsom laglydiga undersåtar, ingenting uträtta, utan hjelp af representationen — hon är den enda myndighet, som kan inlägga sitt veto emot ett sådant sätt att handskas med fornlemningarna, som det man här påpekat. Fäster man riksdagens uppmärksamhet på vandalismen, så skall han nog gå öfver på vår sida. Fornminnesföreningen bör således på enskild väg vända sig till egarne af borgar och slott eller också, då staten är egaren, till Kongl. Maj:t, eller genom representationen söka att få sådana mått och steg till stånd, att förstörelsen så snart som möjligt må upphöra.
Hr Werner: Det upprop Svenska Fornminnesföreningen gjort angående vården af våra monumentala bygnader har redan på många ställen i landet vunnit gehör. Så t. ex. håller man nu på att under min ledning restaurera Warnhems gamla kyrka; portalerna som under sockeln voro öfvertäckta med kalk, rengöras; i de tre stora fönstren på vestra façaden skall redan i år kulört glas insättas, och till nästa år kommer det stora fenstret i De la Gardieska grafchoret att restaureras. Flera af kyrkans grafmonumenter äro emellertid så skadade, att de omöjligen kunna återställas; detta är fallet t. ex. med riksrådet Ferlas graf, framför altaret, och riksrådet Johan von Kürnens. Begge dessa grafstenar äro förstörde, den sednare afslagen på midten. För sin del trodde tal. att den bästa åtgärd föreningen kunde vidtaga till skyddande af de här ifrågavarande monumenterna vore att söka förmå några af innevånarne i de socknar, der dylika minnesmärken finnas, att öfvervaka att de ej förstöras. Något statsanslag behöfdes för det ändamålet ej.
Hr Mandelgren: Staten har visserligen i vårt land varit den förste som sökt att från förstörelsen rädda våra gamla minnesmärken, men han har ej alltid, tyvärr, gjort hvad han i det afseendet hade bort göra. Så har t. ex. en af mig flera gånger framstäld anhållan om åtgärder till bevarande af en gammal märklig kyrka i Östergötland, nemligen Risinge, rik på målningar
