Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/232

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
218

restauration, ehuru det ej blef någonting utaf — har man således nu börjat restaurera! Man skulle annars kunnat föreställa sig att, när dess vidrörande tagit sin början, öfverintendentsembetet åtminstone borde hafva blifvit underrättadt om att i orten funnes en dess målsman, som åtagit sig att verkställa detta i hög grad kinkiga uppdrag att återställa kyrkans forna utseende, att t. ex. insätta kulörta fenster o. d. Detta exempel är ett bevis på huru ofantligt svårt det är för den officiella myndigheten att kontrollera vården af våra gamla bygnader och bygnadsruiner. Warnhems kyrka repareras nu af en person, om hvilken man ej vet huruvida han eger dertill erforderlig skicklighet, och staten får sedan bära ansvaret. Huru vill Fornminnesföreningen bära sig åt för att hindra dylika företag? Der staten eger rätt att vidtaga en restauration, der underlåter han det ej heller, i den mon nödiga tillgångar ej saknas, men att förekomma restaurationer på fri hand, dertill är han oförmögen, och det oskicket kan ej heller, vågar jag tro, hämmas af fornminnesföreningarna, vare sig i landsorten eller i hufvudstaden.

Dr Montelius: På förmiddagen yttrades, att man icke borde tala om den snön, som föll i fjol. Rådet har ej blifvit följdt; vi hafva åter fått höra ordet vandalism. Att denna äfven i vårt land visat sig, vill jag ej förneka, men hvarföre det skulle vara nödvändigt att just nu anföra exempel derpå, kan jag ej förstå, i synnerhet sådana exempel, der förstöringen redan för flera år sedan blifvit förebygd genom lämpliga och passande åtgärder. Hvad Alvastra kloster särskildt beträffar, så hade detta monument redan 1867 eller 1868 blifvit skyddadt mot all vidare åverkan; allt som på något sätt kunde orena helgedomen hade blifvit bortfördt och ingångarne gjorda otillgängliga för boskapen.

Dr Sohlman: Den här uppstälda frågan är utan tvifvel fullt berättigad. Från statens sida kan i det hänseendet ej göras så mycket som önskligt är, och det vore derföre godt om de enskilda föreningarna kunde gripa sig an med saken. Att utveckla en så storartad verksamhet som t. ex. de franska föreningarna göra genom sina konservatorer, detta förbjuder visserligen ringheten af de materiella hjelpmedel som stå våra föreningar till buds — hvarken Svenska fornminnesföreningen eller landskapsföreningarna hafva sådana tillgångar, som i aflägsnaste måtto kunna jemnföras med de franska föreningarnes, och jag tror således