har låtit uppbygga en mur mellan bastionerna och bakom denna plantera träd. Invändigt återigen har slottet, såsom vi alla veta, tidigt blifvit öfvergifvet såsom obeboeligt till följd af fukt. De minnesmärken der finnas af konstnärligt värde i architektoniskt hänseende äro också ganska få. Interiören är emellertid nu skyddad mot åverkan. Kalmar slott står äfven under öfverintendentsembetets vård och har fått ett särskildt anslag för sitt underhåll. Huruvida något intresse funnits hos vederbörande att söka till framtiden bevara de sköna minnen från Wasa-tiden, hvilka detta slott inrymmer, derom må hvar och en kunna döma, som erinrar sig att på restaurationen af Erik XIV:s rum användes en kostnad af nära 19,000 riksdaler. Sedermera har man genom delvis verkstäld reparation sökt skydda slottets yttre mot tidens åverkan. Ett skarpt seende öga kan visserligen icke vara fullt tillfredsstäldt med denna reparation, men en grundligare sådan skulle hafva kräft betydliga summor, och sådana har man, tyvärr, ej haft till sin disposition. Jag har sjelf uppgjort en plan till restaurering af façaden, sådan Johan den tredje lemnade den, men förslaget har stannat på papperet, enar verkställigheten skulle komma att kosta allt för mycket; och hvad som dermed vunnits är således endast att minnet af dess forna utseende blifvit bevaradt. På Leckö slott har jag icke varit; jag har dock detsamma under min vård och känner, till följd af flera beskrifningar och noggranna besigtningar ganska väl i hvad skick det för närvarande befinner sig. Dess värde i architektoniskt afseende har, kapellet äfven inbegripet, aldrig varit särdeles stort, dess ornamentik är af temligen rå och grof beskaffenhet. Jag har med dessa få exempel endast velat ådagalägga, att de publika monumenter från äldre tider, för hvilkas underhåll bestämda penningeanslag blifvit beviljade, underhållas på ett försvarligt sätt, och det skulle vara mig kärt, om jag kunde få upplysning om att så icke är förhållandet, om jag blefve i mina uppgifter i det afseendet bestridd. — Till min förundran uppträdde här nyss en person, som uppgaf sig vara chef för restaurationsarbetet vid Warnhems kyrka. Detta monument, det vigtigaste, fullständigaste och intressantaste med afseende på plan, anläggning och omfång af alla i Sverige, oaktadt den mot detsamma på 1600-talet utöfvade vandalism, och vars restauration har legat öfverintendentsemhetet ganska varmt om hjertat — fråga var för flera år sedan om dess
