Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/243

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
229

Fyndorterna för de genom branden förlorade yxorna voro tal. obekanta. Dylika yxor hafva anträffats vid Gefleåns strand och vid stranden af den ungefär midt i landskapet belägna, i flera fall intressanta, sjön Storsjön. De voro af flera olika former, flertalet liknade dock den af Worsaae aftecknade formen. Tal. trodde ej att en enda af dem tillhört stenåldern, utan att de borde hänföras till jernåldern. Sträcker sig stenålderns gräns till Mälaredalen och möjligtvis till medlersta eller nordliga delen af det nuvarande Upland, så ginge den ej längre, enligt tal:s åsigt.

Kyrkoh. Hagberg fann i hr Montelii yttrande ett indirekt medgifvande af gagnet af den utaf tal. föreslagna åtgärden. Tal. ansåg sig derföre böra ånyo underställa mötet sitt förslag.

Schmidt ville väl ej bestrida hr Montelii åsigt om stenålderns utsträckning i Sverige, men kunde dock deremot anföra att han i Södermanland på ett område af 2 qvadratmil, inom 6 olika socknar anträffat ej mindre än 110 stensaker, eller öfver 50 dylika på qvadratmilen, således flera än man i något annat landskap, med undantag af Skåne, Halland och Bohuslän, på motsvarande rymd funnit.

Dr Montelius upplyste att den tabell på hvilken han nyss fäste uppmärksamheten icke vore någonting annat än det första steget till en framtida, mera tillförlitlig antiqvarisk statistik. Skiljaktigheten mellan mängden af fynd, anträffade i olika delar af samma provins, hade tal. redan påpekat i afseende på Westmanland och Småland. Alldeles detsamma gälde äfven om Skåne. Derifrån äro omkring 25,000 stensaker bekanta, men dessa ingalunda jemnt fördelade, utan förskrifvande sig egentligen från kusttrakterna. Fördelas de på de delar af provinsen der de äro funna, så belöper sig på hvarje qvadratmil 5 à 600 stycken. Rikedomen på fynd inom ett eller ett par qvadratmil af en provins borde naturligtvis ej jemnföras med medeltalet af fornsaker, anträffade inom en annan i dess helhet. I afseende på kyrkoherden Hagbergs förslag trodde tal., att man ej borde uttrycka någon bestämd önskan i den syftning han förslagit. Finge ej fornsaker mottagas i museerna, utan att detaljerad uppgift om fyndorten tillika måste lemnas, kunde ofta ganska värderika fynd gå förlorade, enär egaren mången gång ej vore i tillfälle att lemna den erforderliga upplysningen.

Frih. Hermelin trodde, i likhet med hr Schmidt att