Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/247

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
233

ännu ej lyckats mig erhålla detaljerade uppgifter. Grafvarnes nordligaste gräns har icke sträckt sig norr om Wermland. Frågan, huruvida kumlen böra hänföras till jern- eller bronsåldern, tror jag mig icke kunna för närvarande besvara, hvad angår Mälaredalen. De flesta af dessa rör eller kummel äro nemligen ännu icke undersökta; motsatsen eger rum endast med trenne bland dem, af hvilka tvenne blifvit beskrifna af herr Richard Dybeck — de innehöllo dock endast lik. Den tredje undersökningen gjordes förliden höst; den gälde ett kummel på Lennartsnäs i Näs socken af Upland; undersökningen visade att fornlemningen tillhörde jernåldern. I likhet med frih. Djurklou tror jag att de bronsfynd som gjorts i mellersta Sverige, höra till den sednare delen af bronsåldern, med undantag af ett par fynd från Nerike, hvilka förskrifva sig från medlersta delen af nämnde period. Den äldre bronsåldern är icke heller i Norge särdeles mycket representerad. De hittills gjorda fynden visa, enligt min åsigt, icke bestämdt att Mälaredalen och Norrland före den äldre bronsperiodens slut varit bebygda; de stensaker som der blifvit funna kunna nemligen förskrifva sig från den yngre bronsåldern.[1] När man från Medelpad för ögonblicket icke känner flere än tvenne fornsaker af brons, så gifver denna omständighet visserligen sannolikhet åt det påståendet, att provinsen nämnde tid haft innevånare, men något bestämdt bevis på att detta varit förhållandet utgör den icke. I Upland och Södermanland hafva deremot flere fornsaker från bronsåldern anträffats, hvilka torde bevisa att dessa provinser under ifrågavarande tid varit bebodda. Man kan nemligen icke gerna tänka sig, att de stora bronsfynden skulle hafva blifvit nedlagda uti jorden af ett folk, som bott på långt afstånd från platsen. Å andra sidan kan man visserligen invända, att man från dessa trakter icke känner till någon annan graf från bronsåldern, än en, uti hvilken, såsom det uppgifvits, en lansspets af brons blifvit funnen tillsammans med brända ben.

Ingeniör Bergstrand hemstälde att mötet ville uttala den önskan, att Svenska Fornminnesföreningen ville draga försorg om utarbetande och utgifvande af tvenne chartor, den ena utvisande bronsålderns utsträckning i Sverige, den andra stenålderns.

  1. Se vidare härom en numera i Antiqv. Tidskr. 3: 173 tryckt uppsats i ämnet.