Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/263

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
249

måste å tinget fastfaras, så skulle äfven denna stadfästas på nästa parlamentum generale, quod dicitur Danahoff[1].

En annan formalitet vid fastighetsköp var wmfærdh och denna, som beskrifves i Vestgöta-lagen[2], bestod deruti att köparen och säljaren jemte en löftesman — þæn sum wmfærdh varþar — och alla jordegarne i byn gingo omkring åkrar och ängar och derpå åter till gårdstomten. I en tid, då man ej såsom nu kunde vädja till bykartor och faststälda rågångar, var en sådan åtgärd naturligtvis af största vigt till undvikande af framtida tvister om rätta egoväldet; och ehuru Vestgöta-lagen är den enda af våra bevarade landskapslagar, som uttryckligen fordrar den, torde samma sed äfven annorstädes varit i bruk. Af de lagar, som gått förlorade, har åtminstone Vermlands-lagen, hvilken äfven i öfrigt stått den Vestgötska nära, innehållit ett dylikt stadgande. Fæst ok Wmfærþ, swa sum war lagh seghir; Fæst ok Wmfærdh eptir Wermsk lagh eller eptir Wernskom laghom äro uttryck, som stundom förekomma i de Vermländska köpe- och faste-brefven, och detta — märkeligt nog — ännu så sent som den 29 Junii 1444[3]. Skötning af jord torde deremot i dessa provinser endast hafva förekommit vid gåfva. Så vill det åtminstone synas af Vestgöta-lagen, i hvars jordabalk de fem olika slagen af lagligt jordafång uppräknas på ett sätt, som tydligt angifver, hvad äfven af andra lagrum bekräftas, att skötning och gåfvojord der ansetts liktydiga[4]. Äfven hvad Vermland vidkommer finnes ett på liknande språkbruk syftande uttryck uti ett bref af riddaren Lars Magnusson utgifvet den 13 Februari 1334[5]. Öfverallt i nyssnämnda lag och de vestgötska och vermländska permebrefven

  1. Skötesbrefvet i Diplom. Suec. N:o 3747.
  2. I. Jorþa b. 2 — II. Jorþa b. I.
  3. Dessa uttryck förekomma uti flera bref bland förf:s samlingar till ett registratur öfver Vermländska medeltidsbref och det här anförda yngsta, som synes angifva att Landslagen då ännu icke vunnit tillämpning i Wermland, tillhör v. Engeströmska samlingen. Jfr. Liljegrens förteckning öfver dessa bref s. 33.
  4. Fæm æru fang iorþær. Et ær arvær. Annæt ær hemgæf sunær. Þriþiæ ær hemfylgð dottor. Fiærþæ ær köp. Fæmte ær skötning.
  5. Diplom. Suec. N:o 3034. Några kils kyrka förut tillhöriga åkrar kallas der skötninghæ, hvilket är det namn hvarunder i Vestgöta-L. de jordlotter, som gifvas (skötas) till kyrkor, förekomma. Hvad Wermlandslagen i öfrigt kunnat innehålla, så är det dock säkert, att dess Kyrkobalk varit densamma som Vestgötalagens.