af köparen och säljaren[1] börja fastarne i 14:de seklet blifva, hvad de under det 15:de och sedermera nästan alltid äro, samme män, som utgjorde häradsnämnden.
Huru det tillgick vid fæst eller jordfastas lemnande, derom lemna lagböckerna föga upplysning, och vi måste här vädja till permebrefven, hvilka dock i allmänhet i detta fall ej äro synnerligt meddelsamma. I de äldre, der det latinska språket nästan alltid begagnas, säges dock någon gång fastan vara lemnad viris discretis hastam tenentibus[2]; eller godsen (bona) hasta scotacionis legalis assignata[3]; och i de yngre, på svenska merändels affattade brefven, uppräknas fastarne ofta med tillägg att de hiollo a fæstinne eller a skaptinne. Ett och annat enstaka bref lemnar en något utförligare beskrifning. Sålunda redogör väpnaren Håkan Pedersson i ett bref från år 1355[4] för fastfarandet af ett försåldt gods i följande ordalag: hafuer iak ståndeth a herättzthinge ok fareth thet godzet Byslätt, ok undan mik ok minom hustro ok wårom aruom ok undir Martin Swano ok hans arwa til ewärdhelika ego medh thässa godha manna witnom, sum a wmfærdh wåro ok a skapte hiollo, först Torsten Akumle, som för skilde å härätz wägna ok swå IX män therpå ok iak siälfuer, Pettär Ribbing ok Mårten Swana. När Fikke Grupendahl a vapn år 1416 tillbytte sig Sjögerås qvarn af biskop Brynolf i Skara emot gården Stalberget, beskrifves fastfarandet i det af vestgötalagmannen Göstaf Magnusson och häradshöfdingen i Kinne härad Torsten Simonsson utfärdade fastebrefvet sålunda: först hiölt han sielfuer (Fikke) i skaptinne ok swa wij badhen oc ther næst the, som æpter næmpnes (9 män); och längre ned
- ↑ I 13:de och 14:de seklen heter det ofta i permebrefven datis et nominatis super hoc firmariis, och i ett bytesbref af år 1340 (Diplom. Suec. N:o 3603) nämnas utom proloqutor, dictus forskyæluman 3 affirmatores utsedde af den ena, 4 af den andra parten. Ännu i 17:de seklets första hälft utgåfvos i Småland fastebref, der andra personer men vanligtvis närmaste bördemän vid fastfarandet intagit en eller annan nämndemans plats.
- ↑ Diplom. Suec. N:o 3089. Ett annat bref, hvaruti samma uttryck om försäljningen af ett vermlandsgods förekommer, finnes i Norskt Diplom. III. N:o 308, bilagan.
- ↑ Uttrycket finnes i ett bref af d. 29 Junii 1360. Svenska Riks-Archivets Permebref N:o 1817.
- ↑ Lars Sparres afskrifter i Riks-Archivet. J. 7. s. 23.
