ännu en gång återkomma till det vàpnatak innan lögrèttu oc utann, som omtalas i de norska lagarne. Vi hafva redan yttrat en förmodan att ett dubbelt vapentag der egt rum, domstolens och tingsmenighetens, och möjligen åsyftas båda, när lagarne och permebrefven omnämna bekräftelse með fullu þingtaki. Efter de upplysningar om rättens spjuttag i Sverige, som här meddelats, våga vi antaga, att det norska vápnatak innan lögrèttu varit med detta nära beslägtadt. Hvad åter angår tingsmenighetens, så om detta i Norge varit en högtidlig ceremoni, hvarmed tingen afslutats och der fälda domslut kollektivt bekräftats, torde den förklaring, som lemnas i glossariet till den Arne-Magnæanska upplagan af Grågås[1] komma sanningen ganska nära. I sådant fall kunna vi icke såsom på detta vapentag tillämplig godkänna den till vapenbraket mera passande beskrifning, som Dolmer lemnat, och som Svenbjörn Egilsson och Erik Jonsson i sina ordböcker upptagit[2]. Men om också mera riksvigtiga beslut, såsom antagandet af ny konung, nya lagar, o. s. v. kunnat fordra en sådan högtidlig och varje individ bindande bekräftelse; så är det väl knappast sannolikt att samma fordran gält äfven för de enskilda domslut af mera privaträttslig natur, hvilka såsom tingsskötning m. fl. stadfästats vápnatak innan lögrèttu oc utann. Har här, såsom vi vågat antaga, ett dubbelt vapentag egt rum, och det förra eller tingsrättens varit snarlikt det här beskrifna svenska, så torde detta, som verkstälts å domarens spjut af häradets representanter (fastarne, nämnden), hafva inneburit den egentliga stadfästelsen, och måhända småningom gjort en ytterligare bekräftelse af menigheten öfverflödig; men der denna lemnats eller till vápnatak innan lögrèttu äfven kommit ett utann, har detta — så synes det oss — allt för väl kunnat bestå deruti, att tingsmännen, så länge de ännu fingo bära vapen ”lustu sverðum á skjöldu til at vátta samþykki sitt oc jákvæði” såsom Svenbjörn Egilsson m. fl. antagit. Bevisen härför måste vi blifva skyldige, men tanken härpå har framkallats af det dramatiska lif, de
- ↑ Det heter der om vapentaget vid de norska tingen: foripetas ad consensum suum indicandum arma tetigisse et ita jurasse, se novellas constitutiones, placitaque comitiorum probare et subire.
- ↑ Dolmer, Hird Skraa, Kbhvn 1666 s. 9; Svenbjörn Egilsson Orðaregistr. till Fornm. Sögur. XII. Erik Jonsson, Oldnordisk ordbog, Kbvn 1863. Jfr. Grundtvig, l. c. s. 82 (41). not. 1.
