striden för deras fångna gemåler. (Sv. Dipl n:o 2158). Slutligen lemnar k. Birger 1382 i byte, som förut nämndt är, alla sina gods på ön, hvilka säkerligen ej voro få. (Erstad befann sig troligen bland dessa, emedan från detta ställe ”manerium nostrum Ærestadha in Wijsingxø” biskoparne vid ifrågavarande tid utfärdat flera bref (se Sv. Dipl. 4223), och det var för såväl dessa som domkyrkans öfriga på ön varande gods Olof Kari var uppbördsman, hvilken 1337 af biskopen erhöll qvitto på att han inbetalt hvad som återstod af föregående årets uppbörd.[1] Sedermera bortarrenderar biskopen till herr Håkan Karlsson inkomsterna af uppgifna gårdar och socknar i stiftet, bland dessa äfven dem på Visingsö, för en tid af 3 år mot en årlig summa af 1400 mark penningar, med skyldighet att vid arrendetidens slut återlemna de inventarier, han vid gårdarne emottagit, såvida de ej förkommit genom olyckshändelser. Ännu sednare, den 28 Mars 1378, bemedlar och uppgör riddaren Sten Bengtsson ett kontrakt mellan biskop Nils i Linköping och den sedermera genom sitt deltagande i slaget vid Falköping beryktade tyske riddaren Gerhard Snakenborg, hvarigenom den sednare af biskopen arrenderar på 6 år gården Erstad (Eretzstada) på ön, på vilkor, att riddaren skulle, så länge han innehade gården, årligen den 29 Junii erlägga 20 marker penningar svenskt gängse mynt; att han ej af landbönderna skulle utkräfva mer än 8 dagsverken jemte ingälden årligen; att bygnad och förbättring å gårdens hus skulle under tiden utan biskopens kostnad verkställas, samt att, om den sednare fick anledning till missnöje, kontraktet när som helst kunde upphäfvas. Riddar Sten går i borgen för Gerhard Snakenborg, som lofvar att framdeles lemna biskopen ett särskildt försäkringsbref; under tiden skall det närvarande af herr Sten utgifna och beseglade, ega laga kraft. (Apud monasterium Watstena Dominica Lætare.[2])
Af adeligt frälse fanns blott obetydligt. Till detta räknas det förut omnämnde Husgärdet, af hvilket en del, såsom vi sett, af Asmund Lang gafs till Alvastra; en annan del bortbyttes af Ulf Gudmarsson, riddare och lagman i Nerike till Bengt Jordansson och dennes arfvingar (20 Sept. 1340). Frälse voro äfven
