7.
Marstensgubben.
Östergötland.
I Linghems äng i Törnevalla socken är en skogsbevuxen bergbacke, kallad Marsten. Der bor en berggubbe, som villar vandrare och håller undan boskapen, som der går på bet. De, som gå der fram, blifva derföre ofta varnade: ”Hvad ni gör, så gå inte till Marstensgubben!”
8.
Jungfru Ena i Hofbyberg.
Östergötland.
Om Hofbyherg berättas, att en jungfru Ena derstädes bott. Hon har ock bygt Vestra Eneby kyrka och har deraf ansett sig såsom en patronessa för orten. Derföre skall hon också, då hon vid ett bröllop i Öfre Killingevid blef förbigången och icke bjuden, hafva så förbittrats, att hon på sitt berg upptagit en ofantlig sten och med sitt hårband slungat honom emot brudhofvet, när det for från kyrkan och just var kommet i Långelid. Men hårbandet brast, och stenen stannade på halfva vägen midt på ladugården vid Näs. Efter stenen är en håla på berget, som oftast är full af vatten.
Efter denna jungfru Ena skall länge bakom altaret i Eneby kyrka förvarats ett ben, hvaraf allmogen skafvit för sjukdomar. Om detta ben har den sägen varit, att om det komme från kyrkan, skulle hon remna, hvilket också skall hafva händt en gång. Vid kyrkans nybygnad 1780 lät gamle prosten Juringius uttaga och nedgräfva benet, på det allmogen icke längre dermed skulle öfva någon vidskepelse.
