Den 3 juni.
Denna dag företogs på morgonen af deltagarne i mötet en utfärd till Bergqvara slottsruin. Ett extra tåg afgick kl. 8 förmiddagen till Räppe station, hvarifrån de resande hemtades i åkdon af egaren till Bergqvara gods, grefve Knut Posse. I egendomens nuvarande manbygnad blefvo deltagarne på det gästvänligaste sätt mottagne af grefve Posse och hans familj. Efter intagen déjeuner besöktes slottsruinen, belägen på en i Bergqvarasjön utskjutande udde. Slottet har utgjorts af en nästan qvadratisk, af grof gråsten uppförd bygnad om 6 våningar med 4 hängande hörntorn. Ännu 1746 voro tak och torn i behåll, men nedtogos då. Nu smyckas de 80 fot höga murarne med en pittoresk beklädnad af rönn, hägg och annan växtlighet.
Sedan ruinen blifvit både ut- och invändigt noga skärskådad, framsattes bålar i en nära slottet belägen paviljong, hvarifrån man hade den herrligaste utsigt öfver den vackra sjön.
Grefve Posse uttalade dervid i hjertliga ordalag sin fägnad deröfver, att Svenska Fornminnesföreningens ledamöter besökt det gamla Bergqvara.
Dr Sohlman tackade å gästernas vägnar, kastande i sitt tal en återblick på Bergqvaras öden alltifrån Gunnar Gröpes tid till den dag, då slottet intogs och sköflades af Nils Dacke. Han uttalade den önskan, i hvilken samtliga de närvarande lifligt instämde, att de handlingar, hörande till Bergqvara och tjenande till att belysa dess historia, hvilka blifvit derifrån bortförda och hamnat på ett herresäte i Södermanland, der de icke ha sin rätta plats och icke äro till gagn, måtte till Bergqvara återlemmas. Han yttrade också den önskan att någon småländing måtte gripa sig an med att skrifva såväl Bergqvaras som Dackens historia.
Vid återfärden till Räppe togs en omväg, för att bese Marklanda hög, ett stort griftrör, från höjden af hvilket man har en herrlig utsigt öfver en mängd löfskogomkransade vatten. Med ett extratåg från Räppe återkommo de resande kl. 12 till Vexjö och begåfvo sig genast till stora stadshussalen, för att hålla afslutningssammanträde.
