såsom det i språkligt hänseende minst undersökta svenska landskap.
Hvad hittils rörande Västmanlands folkspråk finnes i tryck meddeladt är, så vidt jag har mig bekant, endast följande:
En liten ordlista (20 ord med till en del oriktiga former) i Moselii beskrifning öfver Nora bergslag (s. 146).
En folksägen från Kumla socken, meddelad i Dybecks Runa för 1842, häftet 1, sid. 13.
Några ord om den ”gamla språkdialekten” i Nora under artikeln ”Nora landsförsamling” i Å. Hammars ”Historiskt-Geografiskt och Statistiskt Lexicon öfver Sverige” Band. 5, s. 203.
De i Rietz’ Dialektlexikon ur senare hälften af Herweghrs ”Idioticon Vestmannicum” ock efter några enskilda meddelanden upptagna västmanlandsord.
En ordlista öfver målet i Fellingsbro[1], meddelad i Antiqvarisk Tidskrift för Sverige II, s. 48—51.
De språkliga anteckningar från Västmanland, som här nedan meddelas, gjordes förliden sommar (1872) under en resa, som jag genom ett anslag af Svenska Fornminnesföreningen blef satt i tillfälle att företaga under en tid af något öfver en månad. Det är hufvudsakligen språket i Norbärgs ock Ramsbärgs socknar (i det följande angifna med Nbg ock Rbg), som ligger till grund för den här gjorda framställningen af västmanlandsmålets grammatikaliska byggnad; men äfven från Västanfors (Vfrs), Skinnskattebärgs (Skbg), nya Kopparbärgs (Ljusnarsbärgs, tecknadt Kpbg), Lindes ock Nora socknar meddelas de strödda upplysningar, som under en kortare vistelse på hvar ock en af dessa orter kunde inhämtas. Det är för öfrigt naturligt, att icke någon fullständig ock uttömmande grammatikalisk behandling af målet ens i de två förstnämda socknarna kunde medhinnas under det omkring en veckas uppehåll, som jag gjorde på hvartdera stället. Jag har dock icke tvekat att gifva offentlighet åt hvad jag inhämtat, så ofullständigt det än är, emedan det, som jag vågar hoppas, likväl lemnar en föreställning om de hufvudsakligaste egendomligheterna i Västmanlands folkspråk ock därför icke torde sakna
- ↑ Fellingsbro hör af gammalt till Västmanland (se Styffe, Skandinavien under Unionstiden, s. 236), fastän det på karta ofta (så äfven på Hahrs karta) föres till provinsen Närke, antagligen med anledning däraf, att det hör under Örebro län.
