Den här sidan har korrekturlästs
71
- muntlig öfverlemning offentliggjorts i Des Knaben Wunderhorn, 3, 68. Den märkliga omständighet inträffar härvid att, ehuru svenska visan upptecknats på 1500-talet, den tyska förmodligen mer in två århundraden senare, båda likväl följas åt vers för vers, ett bevis bland många för den muntliga öfverlemningens beundransvärda fasthet, då det gäller sång och saga. Den enda nämnvärda skilnaden är de något friare uttrycken i riddarens ord, den skärpning i jungfruns vilkor. att de begärda rosorna skola vuxit ”mellan jul och påska”, samt att svennen vänder sig till en målarinna.
- Äfven vår tryckta literatur innehåller här och hvar bidrag till folkviseskatten, hvilka ännu icke ingått i någon samling. Ett af de vackraste sådana är visan om ”Danske kungen och liten Karin”, hvilken efter uppteckning, tyvärr fragmentarisk, meddelats af Ahlqvist i Ölands beskrifning, 2: 1, 242 ff. samt efter honom bearbetats i Afzelii Sagohäfder, 2, (2:a uppl.) 129 ft. Hon knytes af den senare författaren vid det historiska förhållandet att danske prinsen Harald, son till Sven Estridsson, äktade en dotter af Åsbjörn Blacke, jarl på Öland. Då visan onekligen hör till våra fagraste, har jag trott det vara lämpligt att här ånyo offentliggöra henne. Någon melodi finnes ej upptecknad.
- En af de fordom mest spridda folkvisorna i Skandinavien synes varit den, hvilken Afzelius i Folkvisorna meddelat i två varianter, under namnet ”Per Tyrsons döttrar i Vänge”. Det egendomliga med henne, hvarigenom hon skiljer sig från flertalet af sina fränder, är den seghet med hvilken traditionen sökt fästa henne vid bestämdt ställe, som dock vexlar allt efter den landsända i vilken hon sjungits. Afzelius kände, när han utgaf Folkvisorna, blott de östgötska uppteckningarna, af hvilka den ena lägger händelsen kring Kärna, den andra vid Kaga kyrka, den hjelten skulle bygt för att försona mordet på sina söner. Sedan dess upptäckte han likväl (Sagohäfder, 2. (2:a uppl.) 214 f.) två ytterligare meddelanden om liknande visor, dem äfven jag, innan jag kände hans upptäckt, funnit omtalade på sagda ställen. Ingendera visan finnes aftryckt, endast innehållet omnämnes i korthet. Till ledning för blifvande forskare har jag dock trott mig böra meddela detta, sådant det af de båda författarne sjelfve angifves.
