Arbete och möda är daglig spis och föda.
Den skall göra gagn som gagn vill hafva.
Flit bryter berg.
Flit vinner allt.
Friskt vågadt — eller väl börjadt — är halft vunnet.
Hvar man sin lyckas smed.
Ingen krönes ovunnet.
Nyttja vinden, medan han blåser.
Deremot om lätjan:
Alltid är jorden frusen för lata svin.
Lat mans bön blir sällan hörd.
Later man är lefvande död.
Lätja är den ondes örnagåt.
Sällan får liggande ulf ett lam.
Men ordspråken mana icke blott och bart till arbete, utan innehålla också arbetsmoral och arbetsklokhet. Så t. ex. det gamla språket:
Morgonstund har guld i mund ( = hand),
som äfven finnes i isländskan, och:
Den förste fogel får det första korn.
Den sent kommer får elakt säte.
Stundom sväng och stundom språng.
Vänta kommer ej gods i pung.
Om mångfrestandet heter det:
Den som har många jern i elden får något brändt.
Den många handtverk drifver blir tiggare till slut.
Fjorton embeten femton olyckor.
Ihärdighetens betydelse framhålles i den gamla öfversättningen af en bekant latinsk sentens:
Droppen nöter stenen fast, mer med tiden än med hast.
Om den långsamme heter det:
Det lider, medan det skrider.
Den kommer ock fram som oxarne drifver.
Sakta väder förer ock skepp uti hamn.
Med friskt sjelfförtroende till den egna kraften förenar sig i våra ordspråk ett fromt förtroende till Guds hjelp. Detta uttryckes kortast och kraftigast med de begge orden: Bed och arbeta, hvilka borde sättas främst i hvarje nationalekonomisk bok. Blott i det fasta förtroendet till den allena mägtige och väldige
