Det närvarande utseendet af detta gamla fäste fattar man lättare af den teckning vi gifvit, än af den beskrifning vi förmå åstadkomma. Vi få imellertid anmärka att borgen skiljes ifrån Husvallen genom en numera fullkomligt vattenfri graf, som vid bottnen är 12 fot bred, och med en längd af omkring 325 fot sträcker sig från den ena flodarmen till den andra. Grafven genomforsades således i gamla tider af den här temligen betydliga Gafle-ån, som, i anseende till sin betydenhet, vida rättvisare borde kallas Gefle-elfven. Att grafven nu är torr, och dess botten till och med några fot upphöjd öfver åns vattenspegel, har sin grund i åns sjunkande, i uppvallning, i nedrasande af jorden vid kanterna af grafvens bräddar o. s. v.
Borgens vallar hafva tillsammans formen af en triangel, hvars spets nedskjuter i den vinkel som bildas af de båda flodarmarna. Då imellertid basen i denna triangel icke utgöres af en rät linia, utan en trubbvinkligt bruten, från hvars spets en sluttande väg går ned i grafven, så blir skansens figur snarare ett trapezium. De båda med flodarmarne parallela sidorna hafva vid basen tillsammans en längd af omkring 420 fot, och följaktligen får hela skansen vid basen ett omfång af ungefär 745 fot. Vi få således icke tänka oss borgen alltför stark och väldig, allrahelst han också sammandrager sig rätt betydligt uppåt. Skansens plan upptill eger likaledes formen af ett trapezium, hvars norra sida har en längd af 144 fot, den södra af 168 fot, medan det större, mot grafven vända, stycket är 114 och det mindre 54 fot långt. Vallens höjd, från grafvens botten räknad, är nu för tiden endast 16 fot, men har i gamla tider utgjort några och tjugo fot. Den sluttande väg på hvilken, såsom vi sade, man ifrån vallens öfverkant nedstiger i grafven, ligger i rak linia med det större af de båda åt grafven vända styckena af vallen. På denna väg gick man i gamla tider ut ifrån borgen och trädde in i densamma, likasom den än i dag är den enda, på hvilken man beqvämligen kan komma upp på vallarne.
Man har framkastat den förmodan, att den ofvan omtalta Öns by är den gård ”Ön i Gestrikland”, som Thorkel Knutsson i sitt testamente (Dipl. Suec. n:o 1496) skänker till Upsala domkyrka, en högst sannolik förmodan, som då visar oss att ön eller Gadd-ön redan på 1200-talet varit uppodlad och bebygd. Uti ett af ärkebiskop Johannes och några biskopar i Arboga den 15 september 1412
