Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/56

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
48

utfärdadt bref heter det att ön Gaddō sedan urminnes tider tillhört kapitlet i Upsala, men att det oaktadt en viss Björn Pædharsson, väpnare och fogde öfver Gestrikland, emot Gud och rättvisan till samma kapitelmäns skada och förlust, utan rätt och dom, endast ”de facto”, intagit och behöll den, likasom hans företrädare fogdarne öfver Gestrikland bemägtigat sig samma ö Gaddö, belägen i Walabo socken.

Vi hafva öfversatt från den latinska urkunden, som finnes aftryckt hos Styffe i hans förtjenstfulla Bidrag till Skandinaviens historia (II, 197). Riktigheten af hvad i detta dokument uppgifves vinner bekräftelse af en vid landstinget i Gestrikland i Gefle under den 15 janari 1432 utfärdad dom, som ock tillerkänner domkyrkan dessa ”19 öresland och 16 penningeland jord”. Äfven i denna handling klagas öfver att kronans fogdar förhöllo domkyrkan denna hennes egendom.

Förhållandet kräfver en närmare belysning; och berättelsen om Gaddöborgs öden lemnar ett icke ovigtigt bidrag till början af Kalmarunionens historia.

Slaget vid Falköping 1389 hade gjort Margareta, som redan beherskade Danmark och Norge, äfven till Sveriges drottning. Hon öfvertager denna regering; hon börjar sin bekanta räfst, hon väljer sig en efterträdare, hon stiftar unionen; och likväl är hennes välde långt ifrån betryggadt eller erkändt. Visst ligger konung Albrecht i bojor på Lindholms slott, men Östersjön fylles med hans anhängares, de vilda Vitalie-brödernes flottor, hvilka söka sitt förnämsta skydd på Gotland. Högmästaren för tyska orden i Preussen kan likväl ingalunda lida detta, för hans länders handel så vådliga grannskap och företager ett krigståg, som slutar med Gotlands eröfring af riddarne 1398. De förjagade Vitalie-brōderne söka nu skydd på den gamla Helsinge-bottnen, det nu så kallade Bottenhafvet, och bemägtiga sig de der belägna borgarne samt anlägga nya, allt i afsigt att i dessa ega stödjepunkter för sina sjöröfverier.

Bland dessa nyanlagda borgar böra vi, enligt de bestämda uppgifter vi genom Styffe (Bidrag till Skandinaviens historia, del. II) erhållit, räkna Gaddaborgh. Fästet, som anlades 1395 eller 1396, beherrskade vägen emellan Kopparberget och Gefle, men dess tillvaro har icke räckt längre än till 1398 eller högst till 1400. Det omnämnda dombrefvet af den 15 januari 1432 säger oss nemligen, att ”Õn” legat under Upsala domkyrka ”alt til thæs at