Svensk konst under hednatiden.
AF
O. Montelius.
Ofta föreställer man sig, att våra hedniska förfäder, i synnerhet
under århundradena närmast före kristendomens införande, endast
haft tanke och lust för plundringståg och krigiska bedrifter, under
det de skattat fredliga idrotter ringa. Oaktadt vi ännu känna
ganska litet om vikingatidens Sverige, tro vi oss dock hafva skäl
att bestrida denna uppfattning. Ett folk som lemnat efter sig
ett sådant bohag som våra förfäder för tusen år tillbaka, och som
bevisligen sjelft förfärdigat största delen deraf, ett sådant folk kan
icke sägas stå lågt i industriell utveckling, i synnerhet om man
jemför det med de öfriga europeiska ländernas invånare vid samma
tid. Vi våga till och med framställa den frågan: Om man icke
förmår i det ännu hedniska Sverige spåra något som kunde kallas
inhemsk konst? Frågan kan synas djerf; vi skola imllertid här
söka gifva ett bidrag till hennes besvarande.
Härvid är det nödvändigt att söka utreda, icke endast om vi bland våra hedniska förfäders qvarlåtenskap finna sådana arbeten som genom smakfullheten i utförandet vitna om konstnärlig behandling, utan framför allt om vi kunna anse, att dessa arbeten äro utförda inom landet, och om man kan uppvisa, att den konststil som de tillhöra är sjelfständigt utvecklad i Norden.
Vid denna undersökning måste man dock taga i betraktande, att vi hafva att göra med en tid som i hela det kristna Europa bildar den mörkaste punkten i medeltidens historia: tiden från romerska rikets fall till korstågens början. Detta gäller i synnerhet om konsthistorien. De nuvarande stora kulturländerna kunna
