kristendomen var okänd. Ty man finner stundom på sådana stenar, — utom korsen, hvilka kunna vara yngre, — en kristen bön, som måste vara ursprunglig. Såsom exempel härpå kunna vi anföra en runsten med enkla, men vackra slingor, hvilken står bland hednagrafvar vid Bristad i Norsunda socken, Upland, ehuru man derpå läser: ”Gud hjelpe hans ande”, hvilken endast en kristen kunnat skrifva[1]. Hit höra äfven tvenne runstenar, som stå bland hednagrafvar och nära en stor bautasten vid Vilunda i Hammarby socken, Upland. Den ena af dessa runstenar har mycket vackra slingor och ett kors, men ingen kristen formel; den andra har en enklare slinga, ett kors och samma bön som Bristad-stenen: ”Gud hjelpe hans ande”[2]. Å andra sidan bör man nämna, att många runristningar med vackra slingor, men utan ett sådant anropande af de kristnas Gud, finnas midt ibland de hedniska grafvarne och bautastenarne.
Skulle de nu omnämnda runstenarne också icke höra till den egentliga hednatiden, så är det klart, att de förskrifva sig från den tid, då Asagudarne måste kämpa med Hvite Krist om Nordens besittning. Till denna öfvergångstid mellan hednatro och kristendom höra väl äfven de flesta af våra resta runstenar med sina präktiga drakslingor, hvilka minnesvårdar i sjelfva verket endast genom sin runinskrift skilja sig från de stumma bautastenarne. Utom de redan anförda, höra bevisligen hit de runstenar, hvilka äro resta till minne af personer som dött i ”hvita vadhum”, d. v. s. i dopkläderna. Då man naturligtvis icke upprättar sådana minnesvårdar öfver nyfödda barn, är det klart att härmed åsyftas fullvuxna män, hvilka lefvat upp i heden tro och först kort före sin död mottagit dopet[3]. Det var nemligen — såsom vi se af Ansgarii lefnadshistoria — vanligt vid kristendomens predikande i Norden, att, då äldre personer fattat tycke för den nya läran, de visserligen läto primsigna sig, men uppsköto döpelsen till dess de kände sin sista stund nalkas, för att kunna genom dopets renhet vara så mycket säkrare om himmelen.
- ↑ Dybeck a. st., Stockholms län, n:o 208.
- ↑ Dybeck a. st., n:is 89, 90. — Andra exempel härpå äro Dybeck a. st., n:is 57, 66, 153, 157, 160, 237 m. fl.
- ↑ Att härmed menas fullvuxna personer, ses i synnerhet af en i Vekholms socken, Upland, befintlig runsten, som restes af en enka öfver hennes man, hvilken ”ward död i Danmark i hvita vadhum”.
