Vi böra härvid påminna om den märkliga runsten som ännu står vid bron mellan Östersund och Frösön, i Jemtland (Bautil n:o 1112). På denna sten finnes ett kors och en enkel men vacker drakslinga, i hvilken läses: ”Östmod Gudfastsson lät resa sten denna och göra bro denna och han lät kristna Jemtland.”
Att äfven flertalet af de andra runstenarne och deras ofta utmärkt vackra slingor höra till hedendomens sista dagar och den kristna tidens början, se vi deraf att de så fullkomligt likna dem, om hvilka vi hittills talat, och att många af dem äro ristade af män som man vet hafva lefvat vid nämnda tid.
Vi finna således på runstenarne bestämda bevis för drakslingornas användning under det 9:de och 10:de århundradet samt tiden deromkring.
Härvid måste vi dock fästa särskild uppmärksamhet derpå, att de nu omtalade runstenarne med drakslingor icke finnas i alla delar af vårt land, utan egentligen endast i Svealänderna, det gamla ”Svithjod”. Här äro de imellertid kända till ett antal af närmare 1000, och äro i synnerhet talrika i trakterna kring Mälaren. Dessutom finas de, ehuru sparsamt, i Gestrikland, Helsingland och Medelpad, samt i Jemtland (den ofvan omnämnda Frösöstenen). I Götaland känner man visserligen flere runstenar, men endast några få med slingor, hvilka dessutom ofta äro ganska enkla. Dessa få finnas alla i Östergötland och på Öland, med undantag af en enda som nu sitter i Cimbris kyrka vid Cimbrishamn på Skånes östra kust (Bautil n:o 1166). Detta enda undantag kan likväl på ett högst intressant sätt förklaras. Stenen säger nemligen sjelf, att den är rest af Bjarnkaar öfver hans broder Rafn, hvilken var son till en herre i ”Svithjod”.
Men vi hafva icke blott de nu omnämnda alstren af våra hedniska förfäders konst: vi känna äfven namnen på flere af Sveriges äldsta konstnärer. Jag tvekar nemligen icke att gifva en sådan benämning åt de män som kunnat på de hårda och skrofliga granithällarne med sådan säkerhet och elegans teckna dessa beundransvärda slingor.
Främst bland dessa ”mästare”, såsom en senare tid skulle hafva kallat dem, böra vi sätta Ubbe, Bale och Osmund, hvilka alla nästan uteslutande hafva arbetat i Upland.
Man känner för närvarande mellan 30 och 40 runstenar i Upland, som säga sig vara ristade af Ubbe (”Ubir”); de flesta
