samt de i Vrigstad kyrka, Småland, fordom sittande ekbjelkar med vackra slingor, likaledes i upphöjdt arbete, hvaraf här bifogas ett prof (fig. 8). Dessa stockar, som efter kyrkans rifning fått en plats i nationalmuseum, höra sannolikt till tiden omkring år 1200. Vi torde härvid böra påminna om att Vrigstad kyrka ligger i en jemförelsevis afskild trakt, der förkärleken för det gamla möjligen längre bibehållit sig än i landets öppnare delar. Såsom ett exempel på, huru snart den nya stilen der började undantränga den gamla, kunna vi anföra den i historiska museet förvarade, ovanligt vackra grafstenen från Botkyrka i Södermanland. Man ser väl äfven på denna särdeles smakfullt och säkert tecknade slingor i upphöjdt arbete; men det är ej längre drakar, utan bladornament, hvilka tydligen röja sitt främmande ursprung. Stenen är dock säkerligen ej yngre än 1100-talet; troligen tillhör den midten af detta århundrade. Andra exempel härpå äro flere af våra under samma och följande århundrade huggna dopfuntar.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 73 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf. Bildtext: Fig. 8. Ekbjälke från Vrigstad kyrka, Småland. |
I Norge bibehöll sig deremot den gamla inhemska konsten länge, och det är just i detta lands märkvärdiga träkyrkor som vi lära känna drakslingorna i deras högsta utveckling. Här, på de stora fälten kring portalerna och i det lättarbetade materialet, hade också konstnärerna ett vida tacksammare fält för sin fantasi än i de fall vi hittills studerat. Vi måste dock nu nöja oss med att hänvisa till de af Nicolaysen utgifna präktiga tekningarne deraf i ”Mindesmærker af Middelalderens kunst i Norge” m. m. Jag vill blott tillägga, att träsnidarekonsten och förkärleken för de gamla slingorna ända till våra dagar fortlefvat hos den norska allmogen.
Vi hafva nu sökt ådagalägga, att man verkligen kan uppvisa några spår af konst i Sverige redan under hednatiden, samt att denna konst utöfvades inom landet och, åtminstone i allmänhet, af landets egna barn. Dessa konstverk äro visserligen icke storartade, om vi mäta dem med samma måttstock som antikens mästerverk eller de moderna konstnärernas arbeten; men de sakna ingalunda sin betydelse, om vi jemföra dem med hvad de öfriga kristna länderna vid samma tid frambragt.
Det återstår imellertid att söka utreda, huruvida denna konst
