Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
64

under det de flesta sakna hvarje tecken af kristen tro. Nästan alla Bales runslingor äro utmärkt vackra.

Osmund, hvilken på ett par stenar kallar sig ”Osmuntr Kara sun”, arbetade hufvudsakligen i mellersta delen af Upland och i Gestrikland, samt synes hafva varit samtidig med de två nyssnämnda mästarne. En af hans runstenar står nemligen på ett hedniskt graffält, ehuru han beder: ”Gud hjelpe hans ande, och Guds moder.”[1] Äfven på några andra af hans stenar läsa vi dylika böner. De flesta af Osmunds arbeten utmärka sig genom sina vackra drakslingor.

Men utom dessa tre känner man flere andra skickliga runristare. En af de äldsta synes Thorbjörn skald vara, hvilken utfört den storartade och med praktfulla drakslingor prydda ristningen på en berghäll vid Hillersjö i Färentuna härad, Upland[2]. Bland de andra märkas: ”Irinfastr”, ”Isbiurn”, ”Kirimr skalt”, ”Likbiarn”, ”Thord”, ”Ikulfr”, ”Suain”, ”Uiseti” m. fl.

Alla de nu nämnda runmästarne tillhöra Upland. I Södermanland har — utom de redan nämnda Ubbe och Bale — ”Amunti” m. fl. ristat många runstenar. Äfven från de andra landskapen känner man flere namn på skickliga runristare.

Det är anmärkningsvärdt, att alla dessa namn äro inhemska; en omständighet af så mycket större vigt som vår kristna medeltids konst i allmänhet utöfvades af inflyttade främlingar. Så har man t. ex. i Vestergötland och andra landskap åtskilliga arbeten utförda af engelska stenhuggare under det eller de första århundradena efter kristendomens stadfästande[3]. Vi kunna imellertid ännu icke säga, huru länge de inhemska mästarne med sin egendomliga stil förmådde hålla sig uppe vid sidan af den utifrån påträngande, för hela den kristna kyrkan gemensamma konstriktningen. Såsom några bland de yngre arbetena i den gamla stilen torde man kunna anföra en i Sundby kyrka i Södermanland, liggande grafsten med särdeles smakfulla drakslingor i upphöjdt arbete[4],

  1. Dybeck, a. st., Stockholms län, n:o 160.
  2. Dybeck, a. st., Stockholms län, n:o 60.
  3. Jfr Dr Hildebrands ”Bidrag till svenska medeltidens konsthistoria”, i ”Antiqvarisk Tidskrift för Sverige” 2: 357–359. 363.
  4. Dybeck, ”Svenska runurkunder” n:o 9, jfr n:o 88 (Husby kyrka, Södermanland; samma härad som Sundby) samt Bautil n:o 1069 och 1074 (båda på Öland). Alla förut omtalade runinskrifter och drakslingor äro inristade.