Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/85

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
77

att handhafva de i 1828 års kongl. bref gifna föreskrifter, hvilka icke tilläto honom att, i likhet med Thomsen, uppmana eller uppmuntra enskilda att studera den arkeologiska vetenskapen, eller att för detta ändamål anlägga privatsamlingar.

Följden häraf blef snart märkbar. Påbudet att till kronobetjeningen lemna alla fornsaker, som träffades, hade ofta till följd att det som fanns och ej ansågs kunna inbringa någon betydlig vinst, blef, då ingen köpare infann sig, bortskaffadt eller tills vidare undangömdt, på det att finnaren skulle slippa att komma i trassel med fiskaler eller länsmän.

Sedan de antiqvariska arbetena med figurer och upplysande beskrifningar hunnit sprida sig så väl här som på andra sidan af Sundet, och man mer allmänt börjat få begrepp om fornsakernas verkliga betydelse, började snart kringstrykande utländska krämare att hos allmogen efterfråga och uppköpa alla slags fornsaker, och denna handel, som tillkommit just derföre att inga privatsamlingar fingo lagenligt anläggas, och således få eller inga svenska köpare kunde infinna sig att uppköpa de gjorda fynden, har mer och mer tilltagit och är sannolikt ännu icke i aftagande. Denna utländska handel med våra svenska, mest skånska antiqviteter, som redan länge bedrifvits, i synnerhet af danska judar, har småningom blifvit en ordentlig transitohandel öfver Danmark till England. Att denna trafik med våra antiqviteter bedrifvits i stor skala och varit lönande, derpå finnas flera bevis.

Det är svårt om ej omöjligt att förmå folket att iakttaga sådana lagar, hvilkas nytta det ej inser, och sådana, som det anser vara obilliga och orimliga; det är svårt att få folket att begripa att om någon hittar en fornsak i jorden, den icke tillhör hittaren, utan bör sändas till Stockholm, och de inse ganska väl att det icke är kongl. maj:t eller kronan som begagnar deras hittegods.

Att det ofvannämnda för vår svenska fornforskning skadliga förhållandet har sin första orsak i påbudet att allt som finnes skall genast bortsändas och ej lagenligt får användas till egna forskningar och enskilda samlingars anläggande, inses äfven deraf, att något sådant uppköp af fornsaker och utförsel till utlandet icke förekommer i Danmark eller i något annat land, der också icke finnes något sådant förbud som hos oss.