Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/88

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
80

något förbud att samla och förvara fornsaker icke finnes hvarken i England, Frankrike. Holland, Belgien, Tyskland eller Norge. Och hvad Österrike beträffar, har föreståndaren för det kejserliga Museum i Wien, friherre von Sacken, i förordet till sin ypperliga skrift: Leitfaden zur Kunde des heidnischen Altherthums, sidan IV, uttryckligen sagt att det kejserliga museum icke har rätt, enligt den bestämda fyndlagen af 1846, att mot egarens vilja eller mot ett ringa pris tilegna sig funna fornsaker.

I Köpenhamn har jag hört att, under någon af envåldskungarna på 1600-talet, en författning utkommit som bjöd att fornsaker af guld, silfver och metall skulle till konungen inlemnas. Men denna författning som, efter hvad man minnes, aldrig blifvit exseqverad och aldrig förnyad, anses med skäl redan vara bortglömd.

Helt annat är förhållandet med vår gamla antiqvitetslag; ty den har flera gånger blifvit förnyad, och senast så nyligen som 1864 och 1867. Några anmärkningar vill jag nu icke tillägga, utan vänta på utgången af den förnyade framställning, som sannolikt kommer att göras.

Ehuru rörande detta ämne ännu vore mycket att tillägga, måste jag dock för denna gången sluta, då jag finner att mitt bref redan blifvit alltför långt. Dock innan jag nedlägger pennan, anser jag mig böra erinra att jag för min del icke kan tro det förslag jag här framställer vara i ringaste mån till skada för någon enskild; deremot anser jag det vara till gagn för vetenskapen och derigenom för fäderneslandet. Då vi i politiskt afseende icke intaga samma höga ställning som fordom, böra vi dock i afseende på upplysning och bildning söka bibehålla det anseende, vi redan vunnit att, jemte våra närmaste stamförvandter, räknas bland samtidens mest framstående folk. Ett land, som alstrat sådana män som Carl Linné, Jac. Berzelius, E. G. Geijer, C. A. Agardh, And. Retzius[1] och andra vetenskapliga forskare, bör väl anse sig hafva ett dyrbart arf att vårda, genom att följa deras exempel, och vilkoret härför är forskningens frihet, äfven i den här ifrågavarande riktningen.

  1. Den utmärkte anatomen och snillrike apptäckaren af grunderna för det system i craniologien, som numera allmänt begagnas vid forskning i denna vetenskap.