Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/99

91

Lundgren. De stämma sins emellan temligen nära öfverens och afvika inte mycket från tekningen i Dahlbergs Suecia. Ytterst ser man en ring af dubbelspiraler. Sådana graverade man här i Sverige i brons för kanske tre tusen år sedan och äfven under första kristna tiden samt ännu i våra dagar. De tre-uddiga eller tre-flikiga ornamenten innanför dubbelspiralen torde kanske kunna hänföras till den först kristna tiden, kanske ända till 1100-talet. Till samma tid kan måhända korset med ringarne i midten hänföras, men detta motiv finnes också talrikt på hällristningar från bronsåldern.

Antagligen äro dock alla ornamenten gjorda samtidigt, och en profan kan våga en gissning, hvilken kanske en vetenskapsman skulle vara för försigtig att uttala, att ritningen förskrifver sig från öfvergångstiden mellan hedendom och kristendom, kanske från 1000-talet.

I skaldisk mening kan man dock kalla dessa tekningar ”ännu oläsliga runor”, ty antagligen fästade våre fäder en vida djupare betydelse vid slika afbildningar än vi. För oss äro de nu mera prydnader utan annat värde än det historiska eller ästetiska: men för fäderne voro de väl sinnebilder, hvilka torde vara främmande för hela vår själsriktning. Månge af våra fäders djupaste tankar och heligaste känslor torde icke återfinnas hos oss, och därföre skola många af deras ännu bibehålla minnen för oss alltid förblifva ”oläsliga runor”, ehuru mycket högre vi än tro oss stå, och ehuru mycket mer vi än tro oss begripa. Hvarje förgånget kulturskifte har sina egna rymder, hvilka för efterkommande för alltid förblifva oupphinneliga och blott med undran och vördnad kunna skönjas i fjärran.

Man har länge trott, att det bekanta stenklotet på Inglinge hög varit ensamt i sitt slag. Så är dock icke nu mera händelsen,