I de flesta, så väl forntidens som medeltidens städer finna vi den anordningen, att de bestå af en borg, vanligtvis högre belägen — detta läge må nu vara naturligt eller med konst tillskapadt — samt en sig dertill slutande stad. Så finna vi i Jerusalem Moriah, i Athen Akropolis, i Rom Capitolium, i Byzans Seraljen, i London Towern, i Moskwa Kreml, i Granada Alhambra, i Segovia Alcazarn, o. s. v. Denna borg låg mest alltid så, att den med en af sina sidor sammanföll med den ringmur, som kringslöt sjelfva staden. Äfven i våra äldre nordiska städer af någon betydenhet igenfinnes denna anordning. Den högre liggande och starkast befästade delen kallades der »borginn», eller med ett fremmande namn — som t. ex. i Kongahell — »Kastali», i genetiven »Kastala». Den lägre liggande staden inom ringmuren kallades deremot »bœinn», byn; eller mera bestämdt »yttre byn». Danskarne kalla ju än i dag sjelfva sitt stora Köpenhamn för »Kongens By».
Hvarest kastellet i Kongahell legat, behöfver jag väl knappast antyda. Dock vill jag, för fullständighetens skull, nämna de skrifteliga bevis, man har, så väl att den ofvannämnda anordningen i Kongahell förefanns, som att kastellet verkligen låg på nu så kallade »Klosterkullen». Det förra inser man tydligen, när man läser om vendernas öfverfall 1135. De eröfrade först de vid stranden liggande skeppen, derefter staden, men måste sedan flere gånger löpa till storms, innan de fingo in borgen. Läget af denna senare intygas af en 1485 uppsatt förteckning öfver Kastelleklostrets gods, uti hvilken det bland annat heter: »Munkeholmen, liggande i Elfven gent emot kastellet»; hvaraf naturligtvis följer, att kastellet låg på landet gent emot Munkeholmen.
I Vikens Kristenrätt finna vi, främst bland de sex fylkeskyrkorna i Vikens trenne fylken, kyrkan i »Konongohælln ytri». Nämnde Kristenrätt anses författad under konung Sigurd Jorsalafararens tid, densamme som omkring år 1125 invigde den af honom uppe i Kastellet nybyggda präktiga Korskyrkan, äfven kallad Marie- eller Kastala-kyrkan.
Att staden Kongahell ända från konung Olof den heliges tid och till dess Sigurd Jorsalafararen invigde Mariekyrkan — nästan jemt hundra år — varit utan kyrka och dess inbyggare måst söka gudstjensten i det aflägse Ytterby, är föga troligt;
