flata, sammansatta af flere hyflade tunna bräden; storleken vexlar mellan 2 och 4 fot i genomskärning. I midten finnes ett hål för handtaget; handen skyddades genom den öfver detta hål fästa sköldbucklan.
Under den återstående delen af hednatiden synes sköldarne haft samma form. Att de äfven under vikingatiden plägade vara runda, visas bland annat af de omskrifningar »stridens hjul» eller »stridens ring», hvarmed skalderna betecknade skölden.
Då ingen annan önskade yttra sig öfver den tredje frågan,
öfvergick man till den femte:
Var den Ytterby kyrka, som nyligen raserades, den gamla, af S:t Halvard anlagda?
Följande af hr musei-intendenten Brusewitz författadt anförande om denna fråga upplästes af hr kammarherren Lagerberg.
Om jag uti nu förevarande sak tager till orda, sker detta allenast derföre, att det förefallit mig som skulle denna fråga blifvit framstäld enkom i anledning af en uppsats, den jag för längre tid sedan lät införa i vår Handelstidning och som hade till syfte att bevisa, att den senast nedrifna Ytterby kyrka icke var densamma gamla kyrkan i Konongahella-ytri, som omtalas i Vikens’ kristenrätt. Jag beder derföre att nu få åter upprepa grunderna för detta påstående. Mycket möjligt att under andras forskningar bevis för motsatsen påträffats. I det fallet erkänner jag villigt misstaget; ty jag säger som vår vördade Nestor sade en gång för många år sedan: »Jag söker endast sanningen.»
Först och främst vill jag dock anmärka det oriktiga i frågans uppställning, då det heter, att Sankt Halvard låtit bygga Ytterby kyrka. Som grund för detta påstående ligger endast en oredig sägen, hvilken dessutom tyckes hafva uppkommit deraf, att kyrkan i äldre tider, och ännu 1572, kallats »Sancte Haldvord». Men när man något känner till bruket i katolska länder, vet man att detta ingalunda betyder, att sanct Halvard bygt kyrkan, men väl att den särskildt stått under hans hägn. Äfven i Oslo fanns en Halvardskyrka.
