Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/155

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
125
ONSDAGEN DEN 16 JUNI. ANDRA FRÅGAN.

Eichhorn har klart för sig, hvilket alternativ är det rätta; jag ber dock att få fästa uppmärksamheten derpå, att, äfven om det omedelbara inflytandet här gjort sig gällande, den möjligheten återstår, att detta kan hafva egt rum mellan hällristningsperiodens slut och den historiska tidens början.


Doktor Carlo Landberg: Jag vill endast tillägga med afseende på åsigterna om bronsens ornament att, såsom jag kan försäkra, i Byblos m. fl. ställen i Fenicien funnits scarabeer och sigill som haft våra bronsornamenter så fullkomligt, att man icke kan tvifla på, att samma idé legat till grund för dem. Jag vill för öfrigt icke påstå, att de stå i något direkt samband med hvarandra. Likheten är emellertid så slående, att den ej kan undgå någon. Se vi t. ex. på skattkammaren i Mykenä och för öfrigt på de feniciska kolonierna hvarhelst de finnas, så träffa vi der öfver allt vår bronskultur. Detta säger ej blott jag, utan det samma påstår äfven Lübke.


Tvänne föredrag höllos derefter, af direktör Södling om folkmusik och af lektor Wiberg om Asanamnet.




Kl. 8 e. m. samlades mötesdeltagarne på inbjudning af medlemmar inom Göteborgs samhälle å Lorensberg, hvars festsal var smyckad med flaggor och granar. Sedan man intagit souper föreslog grefve Ehrensvärd skålen för H. M:t Konungen, hvarefter följde en mängd skålar och tal: af doktor Dickson för Svenska Fornminnesföreningen; af doktor Biörklund för mötets hederspresident, professor Sven Nilsson; af Föreningens ordförande, friherre Nordenfalk för Göteborgs samhälle; af amanuensen Eichhorn för mötets ordförande, grefve Ehrensvärd; af doktor Montelius för kammarherren Lagerberg och intendenten Brusewitz, till hvilka mötet stode i så stora förbindelser för deras outtröttliga nit och möda vid anordnandet af den storartade utställningen; af redaktör Hedlund för den framtida fornforskningen; af friherre Djurklou för den rent svenska forskningen; af litteratören V. Sjöberg för frih. Djurklou och direktör Södling, hvilka gjort till sin uppgift att uppsamla de sägner och sånger, som ännu lefva på folkets läppar; m. fl.