Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/154

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
142
MÖTET I GÖTEBORG, JUNI 1875.

kan hafva någon gemenskap med densamma, utan att jag dock vill påstå att den bestämdt har en sådan. Emellertid synes det mig tydligt, att man icke får härleda de svenska folkdrägternas färgkombinationer från något annat än ett direkt inflytande från Orienten på ett eller annat sätt.


Direktör Södling: Jag måste bestrida doktor Landbergs åsigt om, att det instrument, hvarom jag talat, skulle hitkommit genom transitohandel. Sådant skulle vara möjligt om det t. ex. gälde dragspelet, men beträffande ett instrument sådant som detta, hvilket folket måste lära sig spela, är det ej tänkbart. Det kan nämligen icke falla någon menniska in att t. ex. köpa en maskin i Amerika, utan att kunna använda den samma. Vi veta dessutom, att vårt folk har spelat på tre olika instrument, som ännu spelas i Kina. Dessa må hafva kommit hit transitovägen; det hjelper dock ej att föra hit dem, utan man måste lära sig spela dem, och således qvarstår alltid detta faktum såsom ett mycket vigtigt argument till försvar för professor Nilssons åsigt om vår forntida förbindelse med fenicerna.


Doktor Montelius: På frågan om förhållandena i södra och vestra Europa med afseende å den äldsta bronsen kan jag här icke närmare ingå, emedan den helt och hållet beror på hvad man menar med typer och huru skarpt man lärt sig skilja dem. Det samma gäller äfven några andra frågor, uti hvilka olikhet i åsigter visat sig råda mellan professor Nilsson och mig. Jag kan dock icke annat än uttrycka min tacksamhet för det öfverseende med hvilket professor Nilsson upptagit mina anmärkningar. Jag har framstält dem derföre, att jag trott mig veta, att han önskade få frågan så mångsidigt som möjligt behandlad, och det är alltid angenämt att blifva så bemött af en person, som grundlagt denna vetenskap redan innan jag blef född. — Hvad beträffar frågan om färgförhållandena, vill jag blott tillägga, att jag hvarken har bestridt möjligheten af att samma förhållanden som vi känna från den historiska tiden kunna hafva funnits långt derförut, ehuru vi ej känna något derom; ej heller vill jag förneka, att denna fråga kan stå i samband med det nu föreliggande ämnet. Jag har endast sagt att man ej nu torde kunna afgöra, hvilket af de omnämnda tre alternativen här vore det riktiga. Jag hör nu att herr