Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/200

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
170
G. DJURKLOU.

kan ej uppgifvas, men att icke på långt när alla kyrkor egt egna herdar är lika säkert, som det är antagligt att presterne möjligen någon gång varit flere än år 1540, då Kind bestod af följande »gäll»: Gällsta med 6 kyrkor, Länghem med 4, Kalf med 4, Seksdrega med 5, Dalstorp med 5, Tranemo med 6 och Svenljunga med 5. Emedlertid är det sannolikt, att flera af kyrkoherdarne egt biträde af kapellaner.

Af Kinds 38 medeltids-kyrkor voro med visshet 20 af trä, de flesta sedermera ombygda på 1600- och 1700-talen, och af de återstående 18 åtminstone 16 af sten. De af dessa sistnämda, som ej lemnats öde, hafva tillbygts och omdanats efter yngre tiders smak och den växande befolkningens kraf på ökadt utrymme, men lemningar efter de öfvergifna gamla kyrkorna i Tverred, Nittorp och Säm gifva dock en tydlig föreställning om bygnadssättet. Nästan alla hafva varit bygda i den uti Vestergötland länge bibehållna Romaniska eller kanske rättare Anglo-Romaniska stilen, ty ett fornengelskt inflytande röjer sig på de flesta ställen. De bestå af ett aflång-fyrkantigt skepp (i Vestergötland kalladt bakkyrkan), ett smalare och kortare kor (framkyrkan) med lägre yttertak än skeppet, samt ett ännu smalare halfrundt kor-utsprång. Torn saknas merändels. Dörr finnes alltid på södra sidan nära vestra gafveln och i de flesta, dock ej i alla, har ännu en ingång funnits midt emot denna äfven å norra sidan. Öfver dörren satt en halfrund stenhäll, på södra sidan vanligen prydd med uthuggna bilder. I Nittorp upptogs detta s. k. dörrfält af ett skaftadt kors under en bågformig repvridning, hvars grundlinie visade spår efter runskrift, som, om den varit oskadd och läslig, sannolikt upplyst oss om byggmästarens namn. Fönstren, som vanligen voro 1 aln höga, 8 à 9 tum breda med rundbågiga betäckningar och djupa smygar, suto nära mellantaket, hufvudsakligast på södra sidan och i korutsprånget, sällan något på den norra, samt egde i Hillared ännu år 1816 qvar sina omfattningar af huggen kalksten. I en och annan af dessa kyrkor hafva utom hufvudaltaret i korutsprånget funnits altarnischer med helgonbilder i skiljomuren emellan kyrkan och koret på hvardera sidan om bågöppningen, den s. k. triumfbågen; åtminstone har detta varit fallet i Hulared före 1821 och i Åsarp före sista reparationen i förra århundradet. En annan och yngre byggnadsordning röjer sig i Säms ödekyrka,