hvilken har halfrundt kor med spetsig triumfbåge och ursprungligen spetsbågiga fönster- och dörröppningar. Denna kyrka har äfven haft torn, men som det vill synas yngre än den öfriga bygnaden. Den närmare beskrifningen öfver dessa gamla kyrkor, som ega åtskilligt af vigt för konsthistorien, måste vi dock här lemna åsido för att stället nämna något om den lösegendom, de bevarat från äldre tider. Bland kyrkoklockorna fanns i Elfsered en med följande latinska ord i runskrift: Ave Maria Jessus: Hell Maria Jesus. Såsom af det utsatta namnet och bomärket synes är denna klocka gjuten af samme mäster Håkan, som lemnat oss de ännu bevarade klockorna i Herrljunga, Malma och Hösna. Den sistnämnda, ett mästerverk för sin tid med en mycket lång och upplysande inskrift, göts den 16 Julii 1345, och visar vid jemförelse med de andra, att mäster Håkan gjort betydliga framsteg, sedan han stöpte Elfsereds klocka, hvilken röjer minsta konstfärdigheten och torde vara den äldsta — således måhända från 1320- eller 1330-talet. Dess runskrift är dock framstäld med vida mindre omsorg än t. ex. den å klockan i Burseryd i Vestbo, från 1238, som är den äldsta hitintills kända klockinskrift i runor med utsatt årtal. Det kan synas underligt, att runor så ofta och så länge begagnats i klockinskrifter på det latinska språket, men är dock ganska naturligt. Så länge en inskrift måste inritas i gjutformen voro runorna med sina raka streck härtill vida lämpligare än de mera invecklade latinska bokstäfverna, hvilka också på våra äldsta klockor såsom å den i Fors i Flundre härad äro ganska svårlästa. Vi våga derföre hålla troligt, att runskriften hos oss vid klockgjutning länge egt företräde framför de för återgifvandet af latinsk skrift vanliga bokstafsformerna; men sedan man lärt sig konsten att i gjutformen intrycka inskriften medelst lösa typer, var svårigheten att nyttja hvilka bokstäfver som helst försvunnen, och runorna föllo nu alldeles ur bruk. Antalet af klockor med runskrift har också säkerligen varit ganska stort, ehuru vi nu icke ega många sådana; men då de utan tvifvel varit bland de allra äldsta, så äro de dels omstöpta dels hafva de kanske hört till dem, som konung Gustaf I »anammade» till betäckande af rikets gäld. Ännu får man här och der i landsorterne höra klockor nämnas med äfven andra namn än de eljes vanliga: storklockan, lillklockan o. s. v. Dessa namn, om ock i
