Småfolket och det talrika half-frälset[1] i början af 1600-talet bodde merendels i lågstugor med tillbygda tornlika loft, och det är derföre mycket möjligt, att dessa byggnader ett eller annat århundrade förut kunnat vara tillfredsställande äfven för de mera högättade. Under tidernas lopp växte behofvet af ökadt utrymme och anspråken på beqvämlighet både hos frälset och ofrälset. När adelsjunkarne funno sina gamla stugor för trånga, började bönderna att växa i dem, och så har det gått framåt alltjemnt. I början hade väl de förra ett eller annat sekels försprång, men detta har mer och mer förminskats, i samma mån som den yttre skilnaden emellan herreman och bonde utjemnats. Af ofvannämnda sätesgårdar har ingen, så vidt kunnat utrönas, haft stenhus, utom Torpa, och då detta, ehuru i senare tider förlängdt och förändradt, ännu qvarstår, förtjenar det en kort beskrifning. Sådant det nu är, bildar det en aflång fyrkant af nära 120 fots längd och 42 fots bredd med fyrkantigt trapptorn på framsidan (fig. 6—9[2]). Huset är 3 våningar högt och tornet 4. Husets långsidor förbindas endast af 2 mellanväggar löpande genom alla våningarna. Men blott den norra delen af denna byggnad förskrifver sig från medeltiden. Dess murar äro något tjockare än det öfriga husets och i nedra våningen finnas ännu smärre fönsteröppningar, hvilka täckas af hela gråstenshällar i stället för hvalf, hvarförutan mycket annat här tyder på högre ålder. En smal trappgång dold i muren genomgår alla våningarna, och det äldsta huset har måhända varit ett fyrkantigt torn med 42 fots sidor, snarlikt Vinsatorps nu Vinsarps torn
- ↑ Under denna benämning sammanfattar jag dem, som utan att hafva vunnit sköld och hjelm, och ej heller på grund af urgammal adelsbörd besuto frälsejord, hvilken de vanligtvis genom arf eller gifte förvärfvat. För denna jord rustade de som andre frälsemän, och många erkändes äfven såsom sådane. Denna medelklass var under Vasaättens första dagar ganska talrik, och behofvet af rusttjenst föranledde, att man icke räknade så noga med deras frälserätt. Skilnaden emellan storbönder och det allmänneliga frälset var icke heller synnerligt stor på den tiden.
- ↑ Nedre våningen innehåller A. trång förstuga i trapptornet, B yttre rum utanför C kyrkan (med predikstol i hörnet och dopställning i ena fönstret). E bod eller spiskammare och D köket. I mellanvåningen äro: A. passage, B sal, C D och E kamrar som medelst cloisonväggar varit fördelta af ett större rum, på samma sätt som rummet i 3:dje våningen öfver salen. En trappa i muren leder upp till gafvelrummen.
