allmänhet tvärbrant, men der detta ej är fallet, har han förstärkts och afjemnats med grof kullerstensfyllning, som i händelse af stormningsförsök äfven kunnat tjena till anfallsvapen mot den uppklättrande fienden, ty större äro stenarne icke. När nu härtill lägges, att en vattengraf med vindbro afskiljt berget från fastmarken på de sidor, der åarna ej gjort samma tjenst, samt att pålverk af trä troligen omslutit det hela i en eller flera rader, så torde vidare förskansningar så vidt af qvarvarande lemnningar kan slutas, icke hafva funnits. Så ofullkomligt och trångt detta fäste än måste synas för våra ögon, har det dock i drottning Margaretas tid varit hufvudorten i ett dertill lydande län, omfattande Kinds, Mo och kanske äfven Redvägs härader. Det bygdes troligtvis af den danske konungen Valdemars trupper i början af 1360-talet, men året känner man ej med visshet; och var i Danmarks våld, till dess det omkring år 1383 såsom pantelän kom i den allt förvärfvande Bo Jonssons händer. Oppensten innehades sedan af drottning Margaretas gunstling herr Abraham Brodersson, som härifrån sjelf eller genom sina fogdar öfvade de våldsbragder och utpressningar, för hvilka han i Vadstenamunkarnes anteckningar beskylles, och hvarom många permebref bära vitne. Hvem som mottagit länet, sedan herr Abraham för sina ogerningar år 1410 måst plikta med lifvet, är ej kändt, men den här förut nämnde Nisse Pedersson till Haganäs var slottsfogde år 1413. Det gick sedan i förläning till grefve Hans af Owersten, förstördes under Engelbrekts resning, då Martin Grabow var slottsfogde, och har sedan öfvergifvits.
Ett annat fäste, till läge och byggnad olika detta, har äfven funnits i Kind. Vi mena Kindaholm, eller Kindahus, som det i orten vanligen kallas. Äfven detta var lagdt vid föreningen af tvänne åar, men här fanns ingen hög bergkägla att bygga på, hvarföre andra sätt till detsammas tryggande måste vidtagas. Kindaholm låg vid södra Lillåns eller Kalfsåns förening med Ätran på den udde, som bildas af dessa åars forna lopp — båda hafva nämligen i den lösa mosanden ändrat strömfåra, eller måhända fått denna omledd, när fästet bygdes. Med djupa och breda grafvar har denna udde afdelats i 3 holmar, af hvilka den närmast Ätrans nuvarande lopp och innersta är nästan fyrkantig och omgifven af förstörda men ännu tydliga jordvallar. Att någon byggnad funnits inom dessa är sannolikt, ehuru den måst
