Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/228

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
198
MÖTET I STRENGNÄS, AUGUSTI 1877.

hufvudsakligen utgöras af skogsbygd, dylika minnen äro utomordentligt sällsynta.

Hufvudsumman af hvad man genom hittills skedda forskningar känner om minnena från stenåldern i Mälarelandskapen torde således vara den, att i Södermanland sydvestra delen af provinsen är den rikaste och att i Uppland och Vestmanland det egentligen är i trakten, omkring Mälaren och de till denna sjö gående stora vattendragen, som de flesta fynden anträffats, under det att både uti Södermanland och Uppland de östliga delarne utefter Östersjön äro vida fattigare på fynd från nämnda tid, en omständighet som är af vigt derföre, att den står i motsats till förhållandena på Sveriges vestra kust.

Då ingen annan yttrade sig om denna fråga, öfvergick man till den andra:

Till hvilken tid höra de så kallade domareringarne, och hvartill voro de afsedda?


Doktor Hofberg: Jag har i afseende på denna fråga redan för nio år sedan uttalat mina tankar, grundade på de forskningar jag då gjort inom Nerike. Af dem framgår, att dessa domareringar, såsom de allmänneligen kallas, svårligen kunna hafva varit det som namnet antyder, åtminstone icke alla. De måste hafva varit använda till helt andra ändamål, ty det är åtskilliga omständigheter, som göra det nästan oantagligt, att de varit begagnade till tingsplatser. Om man iakttager, huru de under namn af domareringar kända stensättningar, som finnas bibehållna i Nerike, och som utgöra ett antal af 20 stycken, ligga i förhållande till de gamla häradena, sä befinnes det, att i somliga af dessa härad finnas inga domareringar, under det att i andra finnas flere sådana, såsom i Kumla härad, der det finnes ända till 4 à 5 stycken. Det skulle dock hafva varit öfverflödigt att hafva så många tingsplatser inom ett enda härad, liksom det svårligen kan förklaras att de skulle helt och hållet saknas inom ett annat. Antalet stenar i dessa stensättningar är visserligen på många ställen tolf, hvaruti man velat se en antydan om den gamla tolfmannanämnden, men tolftalet är dock alldeles icke det allmänt och alltid förekommande, utan det finnes domareringar, som hafva endast nio eller sex stenar, och jag har under en af mina resor varit i tillfälle att granska