stenåldern än fallet är med de vestligare delarne af landet. De förhållanden som kunna iakttagas i Södermanland äro således icke något för detta landskap egendomligt, utan de återfinnas utefter en stor del af vår östra kust. Olikheten mellan förhållandet på östra och vestra kusten torde emellertid kunna förklaras deraf, att befolkningen utbredt sig från söder mot norr, mest följande vestra kusten, och derifrån utgrenande sig först till Vestergötland och sedan till Nerike, till dess den uppnått angränsande delar af Södermanland. Tänker man sig denna riktning för folkets utbredning i hela Sverige, så kan det ej befinnas underligt, att den del af Södermanland som ligger närmast en af hufvudbygderna under stenåldern, nämligen Vestgötaslätten, är rikare på minnen från denna period än öfriga delar af landskapet. Vi få dock icke förbise att äfven i de östra delarne af landskapet åtskilliga sådana minnen blifvit tillvaratagna. Hvad särskildt beträffar sydöstra delen af provinsen, så har genom herr Karl Schmidts nitiska bemödanden nytt ljus deröfver blifvit spridt, särdeles genom den af honom upprättade karta, som är utstäld vid detta möte.
Inom Uppland visar sig ett förhållande, som något liknar det jag nu anmärkt från Södermanland derutinnan, att det icke är Roslagen som är rikast på minnen från stenåldern, utan att de flesta sådana träffas i södra och sydvestra delarne af landskapet, nämligen uti de trakter som ligga utefter Mälaren och de vattendrag, hvilka gå till denna sjö. Det är egendomligt, att just trakten omkring Fyrisån under stenåldern, liksom i senare tid, synes hafva varit en af landskapets vigtigaste delar. Inom Roslagen äro visserligen minnen från stenåldern funna, men deras antal är icke betydligt i förhållande till fynden inom de nyss nämnda nejderna. Man har emellertid trott, att denna östra del af landskapet skulle vara fattigare än den visat sig vara. På sista tiden har nämligen, i synnerhet genom bemödanden af herr Schürer von Waldheim, ett större antal stensaker blifvit tillvaratagna inom Roslagen, än man förut känt.
I Vestmanland visa sig förhållanden, som efter det förut sagda icke kunna vara oväntade; man finner nämligen, att de delar af landskapet som ligga närmast Mälaren ega åtskilliga minnen frän den tid hvarom nu är fråga, under det att i de vestra och norra delarne af provinsen, hvilka ännu i dag
