kronologiska intresse visade sig under 1600-talets senare del särdeles starkt hos presterskapet i församlingarna. Det är således icke omöjligt, att ett årtal funnits anbragt i denna kyrka, men hvad som är visst är, att det icke tillkommit på den tid det angifver. Således behöfver icke den gamle mannens uppgift vara oriktig, men såsom bevis för kyrkans ålder gäller den alldeles ingenting. Hvad för öfrigt beträffar sättet att sluta sig till kyrkors ålder, så vidhåller jag hvad jag derom förut yttrat, eller att de enda vetenskapligt säkra bevisen äro de konsthistoriska. Konsthistorien såsom vetenskap har nu hunnit så långt, att något försök att utan hennes biträde döma öfver föremål, som höra under henne, är, om icke misslyckadt, åtminstone öfverflödigt. Jag har velat säga detta derföre, att man flerestädes i vårt land tyckes vara mera benägen att af skriftliga eller muntliga berättelser sluta sig till kyrkors ålder.
Domkyrkokomministern Wahlfisk: Oaktadt jag icke kan
anföra några konsthistoriska bevis, vill jag dock anföra några,
som tala för en hög ålder hos en af Södermanlands kyrkor.
Det är Eskilstuna eller Fors kyrka, såsom den fordomdags
kallades. Jag vill icke så mycket fästa mig vid traditionen om,
att den helige Eskils lik hitfördes år 1060, ehuru man icke må
helt och hållet förbise detta, men om man betraktar sjelfva
kyrkan, som fått åtminstone tre särskilda tillbyggnader i olika
tider, så finner man, att det egentliga skeppet, omkring 40 alnar
långt, är uppfördt af grofva ohuggna stenblock, att väggarne
stödjas af 3—5 alnar breda och 2—3 alnar djupa sträfpelare,
samt att insidan likaledes uppbäres af massiva stödjepelare,
hvilka förmodligen utgjort stöd för hvalf, som, innan kyrkan
första gången brann, varit slagna öfver det ursprungliga skeppet.
Jag ser häri skäl att antaga, att detta skepp är af mycket hög
ålder. Kyrkans torn åter förråder en långt senare tid; det är
också uppfördt på 1400-talet, efter hvad en anteckning i
kyrkoarkivet utvisar. Vidare finnes der en korsbyggnad, som är
uppförd år 1664, och slutligen är koret tillkommet i ännu senare tid.
Det egentligen gamla i kyrkan är således den del deraf, som
går till korsgången, och jag anhåller, att de herrar, som känna
stilen hos våra gamla kyrkor, måtte egna sin uppmärksamhet
äfven åt denna.
