Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/242

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
212
MÖTET I STRENGNÄS, AUGUSTI 1877.

omständigheter jag anfört icke kunna bestämma årtalet för kyrkornas anläggning medgifver jag, men jag tror dock, att de böra tillerkännas mera värde än den siste talaren förmenade. Det finnes äfven anteckningar, som säga, att Kjula kyrka redan för några hundra år sedan ansågs vara tillkommen på 1100-talet, och att Sundby tillkommit samtidigt vet man deraf, att det försöktes att anlägga en väg mellan dessa båda kyrkor, men det kunde man icke, emedan de skiljdes åt af två fjärdar, nämligen Kafjärden och Rönningen. Då frågan har blifvit upptagen till diskussion, har jag velat nämna mina egna åsigter i ämnet, och dessa har jag icke hemtat från mig sjelf, utan från personer, som bättre känna till saken än jag.


Lektor Aminson: Frågan om Nämndö kyrkas höga ålder berördes i förbigående af herr Eichhorn, och ehuru den knappast hör till det förevarande ämnet, ber jag att dertill få lägga några ord. Såsom utgifvare af Södermanlands Fornminnesförenings tidskrift har jag nödgats af brist på utrymme stympa den der intagna utförliga och eljest mycket vackra afhandlingen om Nämndö kyrka. Författaren håller för öfrigt just icke mycket på den der uppgiften om årtalet; han har endast velat bevisa, att Nämndö kyrka varit mycket gammal. Hvad vi nu hört eller att, om årtalet 870 verkligen funnits, så hade det varit skrifvet med romerska siffror, är ju påtagligt; och hvad en gammal man berättat sig hafva sett såsom yngling, tror jag icke heller betyder så mycket. Jag har blott velat nämna detta derföre, att författarens arbete på grund af den nödtvungna stympningen kanske framträder i en drägt, som är en annan än den författaren velat deråt gifva.


Amanuensen Eichhorn: Med anledning af den sista frågan ber jag att få framställa ett försök till förklaring af det förhållande, som der är i fråga, nämligen att en gammal man på 1770- eller 1780-talet uppgifvit sig hafva såsom yngling läst årtalet 870 uti den ifrågavarande kyrkan, som förstördes af ryssarne år 1719. Det var på 1600-talet ej ovanligt, att man på kyrkor och kyrkliga föremål anbragte årtal för deras tillkomst, som voro grundade på de då rådande åsigterna om vår kulturs höga ålder. Sådana inskrifter anföras i ganska stort antal af våra äldre topografer såsom uppsatta på taflor m. m. Detta