emellertid namnet kommit. Sådana labyrinters ursprung går tillbaka ända till den klassiska tiden. Redan Plinius säger, när han talar om den egyptiska labyrinten, att man icke skall tro den vara lik dem, som dels på golf och dels på marken äro utlagda för barnens lekar. Dessa, om hvilka han talar, voro utan tvifvel af den här förevisade typen, ty i Pompeji finnas två labyrinter, i Roms katakomber en, och i gamla mosaikgolf i Frankrike och Salzburg finnas äfven labyrinter af enahanda form. Dessa stå emellertid i sammanhang med den s. k. kretensiska labyrinten. Traditionen förmäler, att Dædalus skulle hafva anlagt denna labyrint efter den egyptiska. En sådan byggnad har emellertid der icke funnits, utan endast ett stenbrott, som blifvit mycket villsamt. Nu finner man i de gamla pompejanska labyrinterna afbildningar i centrum dels af Minotaurus, dels af Theseus bekämpande Minotaurus. Vidare finnas inskrifter som betyda, att den som kommer in uti irrgångarne har svårt att komma ut utan hjelp af Ariadnes tråd. Dessa labyrinter, som otvifvelaktigt hafva ett hedniskt ursprung, blefvo sedermera upptagna af den kristna kyrkan och betraktades då i viss mån såsom erinringar om Theseus och Ariadne och äfven dels såsom bilder af menniskans vandringar i verldens irrgångar, dels betraktades målet såsom en sinnebild af himmelen eller kyrkan. De inskriptioner, om hvilka jag nyss talade, innehålla också att, om man icke af nåd får hjelp af Ariadnes tråd, så kommer man aldrig till målet. Jag kan nu icke närmare ingå på denna sida af ämnet, men jag vill nämna, att labyrinter, af denna typ eller möjligen andra hafva fortlefvat ända in i våra dagar. Sedan man upphört att upprita sådana i kyrkorna, har man lagt ut dem på marken. Sålunda har man labyrinter utlagda af stenar, som antingen bilda de gångar hvilka man vandrar eller ock utgöra skiljemurarne mellan dessa gångar; äfvenså har man trädgårdslabyrinter bildade af lefvande häckar, som voro mycket på modet under 1600-talet och hvilka voro mera att betrakta såsom verkliga labyrinter, ity att uti dem funnos punkter, från hvilka flere gångar utgingo. Vidare vill jag fästa uppmärksamheten på en annan typ. Den har en tydlig geometrisk prägel. Man tänker sig först ett antal koncentriska cirklar, och drager sedan från den yttersta cirkelbågen öfver n:o 2 fram till n:o 3 ett tvärstreck; derefter ett annat tvärstreck från n:o 2 öfver n:o 3 till
