från Kungsör, nära Arboga-åns utlopp i Galten. Den är känd under namnet drottning Kristinas labyrint, och af den har jag fått en afbildning, som visar att derom gäller temligen nära hvad jag sade om labyrinten vid Dalarö. Från Gotland uppgifvas fyra labyrinter, men ingen har varit föremål för afbildning. Den mest framstående är belägen nära Visby. Vidare omtalas labyrinter från Småland, och Dahlberg har meddelat en karta öfver en trakt, dit han förlägger en stad Troja, hvilket möjligen kommer af benämningen Trojenborg. Äfven i Norrland finnas labyrinter, och helt nyligen såg jag i en tidning, att på Hallands Väderö finnes en labyrint af på marken lagda stenar, som der kallas Trelleborg och säges vara gjord af skeppsbrutna sjömän. Sannolikt är namnet detsamma som Trojenborg, och traditionen om sjömännen har sedermera tillkommit. Vi finna således, att dylika labyrinter förekomma icke blott i det egentliga Sverige, utan äfven i det gamla danska området. I norra delen af Norge finnas också stensättningar som kallas Trojeborg, och i England, der det aldrig förekommit några i katedralerna uppritade labyrinter, — åtminstone hemta alltid engelska författare, som tala derom, sina exempel från Frankrike, — hafva funnits på marken utlagda irrgångar, äfven der kallade Trojeborg. Således har namnet stor spridning, enär det förekommer i Sverige, Danmark, Norge och England.
Afsigten med detta anförande har icke varit att fullt belysa denna sak, ty dels är den alltför gåtfull och dels känner jag allt för litet derom. Mitt syfte har derför varit att begagna ett tillfälle, då sakkunnige män äro samlade, och lägga dessa på hjertat att söka åstadkomma ritningar öfver alla dylika stensättningar, som finnas i olika delar af landet. När man så fått materialet samladt, kan man tränga djupare in i sjelfva saken. Det vore alltså önskvärdt att få teckningar utvisande stenarnes läge samt beskrifningar häröfver och uppgift, om labyrinten är belägen i närheten af någon kyrka, om ingången ligger åt något visst väderstreck, om de namn folket gifver dessa figurer — det är nämligen möjligt, att Trojenborg är ett öfverfördt namn — samt slutligen om de traditioner som derom finnas. Om tilläfventyrs någon nu har dylika upplysningar att gifva, vore sådant af intresse att få höra; annars är jag öfvertygad om, att föreningens sekreterare doktor Montelius är villig att emottaga
