Wismar på 6 fots djup och aftecknade i Lisch’s Jahrbücher für Alterthumskunde III, sid. 67. De voro graverade på ett bronsinstrument, som anses ha varit ett slags skeppslur eller språkrör. De äro väl utförda och lika den skeppsform som förekommer bland hällristningarna på många ställen, äfven på stenen n:o 2 i Kiviksmonumentet. På detta samma bronsinstrument finnas också åtskilliga andra figurer som förekomma på stenarna i Kiviksgrafven, t. ex. zickzackfiguren, hjulet med 4 ekrar och spiralen, hvarför man synes kunna antaga, att de tillhöra samma tid af bronsåldern, nämligen den äldre.
I Bernh. Grasers brochyr: Die Gemmen des Königl. Museums zu Berlin, mit Darstellungen antiker Schiffe (Berlin 1867) förekomma åtskilliga till här ifrågavarande fartygstyp hörande afbildningar. Förf. säger icke, hvilket folkslag hvarje fartyg tillhört, utan blott i hvad slags ädelsten det finnes graveradt, men han har den förtjensten att vid beskrifningen af hvarje fartyg riktigt säga, åt hvilket håll fören är vänd: ”Von links nach rechts fahrend“, eller tvärtom, så att om någon skulle tvifla på åt hvilket håll framstammen på ett hällristningsfartyg är vänd, hvilket ofta synes hafva inträffat, så kan d:r Graser upplysa honom derom.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 26 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf. Bildtext: Fig. 14. |
I förbigående vill jag nämna, att den på vårt fartyg sid. 18, fig. 12, förekommande framåt rigtade spets, öfver kölvinkeln, finnes äfven på en del af de skeppsfigurer som Graser aftecknat, och att han anser den antyda, att skeppet är ett krigsskepp. Samma betydelse har spetsen väl äfven haft på vår citerade figur.
Äfven i en senare brochyr af samma Bernh. Graser: Die ältesten Schiffs-Darstellungen auf antiken Münzen (Berlin 1870) förekomma också åtskilliga feniciska skeppsfigurer, af hvilka jag här hade kanhända bort införa en och annan, men detta Grasers arbete har så sent kommit mig tillhanda, att jag deraf endast kan meddela en enda figur (Tab. A. fig. 584 b) öfver ett persiskt-feniciskt skepp, som anses ha varit Storkungens flaggskepp (fig. 14). Äfven hos detta ser man samma grundform: akterstäfven uppåt bågböjd, stammen framtill mer tvär, med kölen framspringande i ett långt rostrum. Vi kunna icke anse det vara besynnerligt, att den feniciska skeppsformen blifvit antagen
