Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/260

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
230
MÖTET I STRENGNÄS, AUGUSTI 1877.

Vid början af eftermiddagens sammanträde yttrade lektor Kumlin vidare med afseende på denna fråga: Jag ber att till hvad på förmiddagen anfördes derom, att de labyrintiska stensättningar, hvarom då var fråga, skulle hafva benämningen Troja eller Trojenborg, få göra det tillägg, att de evolutioner till häst, som förekommo uti Troja eller Ludus Trojæ, den romerska ynglingaleken, af Virgilius sjelf uti Æneidens 5:e bok (vers 588) liknas vid den kretensiska labyrinten. Detta må gälla hvad det kan; jag för min del anser det icke alldeles omöjligt, att det kan förefinnas något historiskt samband mellan Trojaleken och Troja, den labyrintiska stensättningen.


Det af lektor Kumlin anförda stället i Æneiden har uti Adlerbeths öfversättning följande lydelse:

Sedan de (ynglingarne) raskt framtågat förbi de sittande männen
och för de sina sig vist, ger Epyti son med ett härskri
fjerran till täflingens början signal och skräller med piskan.
Strax liktaligt fördelta man ser dem söndra sitt härtåg
i tre chorer, hvar åt sitt håll. Anropet förnyadt,
vända de om och svänga med mod fiendtliga vapen.
Spridda i hundra skiften på fältet, de fram och tillbaka
sträcka sitt lopp och i kretsar, som snärjas inom hvarandra,
tumla omkring och en bild af ett fältslag ställa för ögat.
Ryggen de nu ge flyende blott; nu vapen de skifta;
nu de, förenta på nytt, framrycka i fredliga leder.
Som i de tomma klippornas hvalf Labyrinten på Kreta
svängde, om ryktet skall tros, sin tusenfalldiga irrgång,
konstigt förvecklad till svek och i outgängelig villa
häftade vandrarn qvar, som saknade ledande märken;
så trojanernas ynglingaflock, med ett sken af förvirring,
rör sig till härmad flykt och rör sig till låtsadt anfall,
lik delfinernas svärm, som genomtumlande hafven
fyller med lek nu Karpati våg, nu Libyens bölja.


Sedan diskussionen om labyrinter under förmiddagens sammanträde blifvit afslutad, meddelade professor Stephens, att två nya inskrifter med äldre runor upptäckts, den ena på ett i Norge funnet praktfullt bågspänne af förgyldt silfver, den andra på ett lansskaft af trä, upptaget ur en torfmosse på Fyen. Afbildningar af båda dessa märkliga föremål förevisades.