norr och söder. Båda sidoväggarne lutade starkt mot vester. Kistans läge i röret var från vester 27 fot, från öster 24 fot, från norr 30 fot och från söder 18 fot, allt räknadt från rörets ytterkant tills kistan anträffades. Vestra långsidan bestod längst i norr af kullerstenar murade på hvarandra, derefter vidtog åt söder en flat sten knapt 2 fot hög och bred, sedan en dylik 3 fot hög och 16 tum bred, utanför hvilken stodo två mindre flata stenskifvor; derefter vidtog åter kullersten, men innanför den snedt inåt, så att han bildade ett slags tak öfver kistan, stod en 2,5 fot hög och godt 1 bred sten, hvilken tillika med grannen i norr stödde sig mot ett hörn af en stor jordfast sten. Längst i söder utgjordes väggen af en nära 4 fot hög uppåt spetsvinklad sten.
Östra långsidan bestod af: längst i norr en stor flat djupt i jorden nedsatt sten 1,3 fot bred, afbruten, derefter en dylik 3 fot hög och 2 fot bred, sedan en stenflisa 2 fot hög och 1 fot bred, sedan en 3 fot hög och 1,5 fot bred och sist längst i söder en 3 fot hög och knapt 1,5 fot bred flat sten.
I norr lågo under matjorden och klappret horisontelt utfallna mot norr först en flat sten 2 fot hög och 1 fot bred, samt omedelbart under honom en dylik godt 3,5 fot hög och 3 fot bred, hvilka måhända förr stått, ehuru nu kullersten låg alldeles öfver dem i det utan tvifvel orörda röret.
I söder var mellan den sydöstligaste sidostenen och den dernäst åt norr inkilad en tunn flat 1,3 fot hög och 2,3 fot bred sten, i sydvest likaså en triangelformig 2,5 fot hög dylik; mellanrummet var fyldt med flisor och kullersten.
På grafven låg längst i norr en liten flat spetsig sten och söder om honom en 2,8 fot lång och 2,3 fot bred häll.
Alla hällarne voro mycket tunna, ingen höll 3 tum i tjocklek. Alla mellanrum voro omsorgsfullt tilltäpta med de egendomliga hvasskantiga, kägelformiga flisor, hvilka alltid förekomma vid af mig undersökta hällkistor och synas för ändamålet särskildt tillslagna.
Kistan var alldeles fyld af jord, klapper- och kullersten.
Utanför södra gaflen fanns en tunn, hjertformig, rundtomkring slagen pilspets af flinta samt en flintbit med qvarsittande kalk. Alldeles invid de sydvestra sidohällarne lågo bland stenarne trenne flintstycken, hvilka tyckas halva blifvit brukade
