Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/281

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
251
MINNEN FRÅN STENÅLDERN I SMÅLAND.

till polering eller gnidning, emedan de ursprungligen hvassa kanterna äro alldeles glatta. Strax intill lågo två flintstycken, det ena tillslaget på de två i en spets hopgående sidorna med fina slag till ett redskap än i dag utmärkt lämpligt att borra med, beqvämt att hålla i handen och hvarmed jag på kort tid genomborrat ett två finger tjockt trästycke af bok, hvarvid det vackraste borrhål uppstod. I sydöstra delen af grafven fanns en borr af flinta, mycket beqväm att hålla i, tillslagen nästan rundt omkring med fina slag eller rättare sagdt knäppningar till ett ovalformigt redskap, med den hvassa spetsen skarpt utspringande från den ena långsidan. Med detta eller ett dylikt redskap torde det i en ej långt från Gummarp undersökt hällkista funna skifferbrynet och en hängprydnad af s. k. kråkguld eller glimmer med två hål vara genomborrade; hålen utvisa, att de blifvit borrade med flintredskap och passa nästan fullkomligt till borren i fråga. Längre i norr vid vestra kanten lågo två flintskärfvor.

Inga ben eller lergodsbitar anträffades.

Sju af flintredskapen i denna graf tyckas hafva blifvit slagna ur samma block, likfärgad krita hänger vid dem, och samma mörka gråblå färgskiftning ega de gemensam.


Ett par hundra alnar söder om denna graf ligger ett dylikt stenrör alldeles utmed vägen fram till gården, ungefär lika stort och högt, som det nyssnämnda. Norra kanten var dock upprifven och en massa stor sten i senare tid påvräkt öfver allt; en smedja hade stått i vestra kanten, men var nu nedrifven.

I detta rör fanns visserligen ingen hällkista, men i dess midt anträffades inom en rundel af murad kullersten 3 större stycken af ett lerkärl af grof massa, gjordt for hand, utan sirater. Den ena biten utgör ett stycke af kärlets öfre kant, och krökningen visar, att det haft betydlig storlek. Lermassan är delvis blandad med ett svart ämne och stora gruskorn; utanpå synes leran sedan blifvit påklenad. Bland dessa bitar låg en väl slagen spån eller pilspets af blank glänsande flinta, hvilken möjligen blifvit använd till borrning, emedan ena ändan är spetsig och trubbsliten genom gnidning. Inga ben funnos.

I gärdet nära bredvid lågo flere andra rör, men så öfverväxta med ekbuskar, att jag blott ref undan matjorden och det