Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/294

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
264
FREDRIK NORDIN.

De brända benen, hvilka för öfrigt sparsamt förekommo, äro alla menniskoben. De äro fullkomligt genombrända. Denna omständighet torde i sig innehålla en förklaring af skälet till deras fåtal.

3. Kummel (fig. 3). Diam. 30 fot, höjd 2,4 fot. Samma beståndsdelar som i de föregående kumlen; gräsbevuxet. Det sluttade åt söder. — På midten af kumlet låg, såsom det tycktes, en sammanhängande kalkhäll af 6 fots längd. Den omständigheten, att denna häll låg i ytan, endast på midten betäckt af ett några tum tjockt gräsbevuxet gruslager, samt att vid dess SV. hörn stod en på kant rest kalkhäll af 2,7 fots längd, utan någon motsvarande sådan på det håll, der man skulle hafva väntat sig en dylik, för den händelse den utgjort en del af sidoväggen en grafkammare, hvarigenom den sålunda kunde misstänkas att hafva blifvit rubbad ur sitt ursprungliga läge; allt detta uppväckte hos mig tvifvelsmål, huruvida jag var den förste, som här företog en undersökning. Dessa tvifvelsmål befunnos också sedermera vara grundade. Jag beslöt derföre att i detta kummel endast undersöka den grafkammare, som jag antog böra finnas under den stora kalkhällen. Jag började alltså med att skaffa bort det tunna gruslagret, som låg derofvanpå. Då detta blifvit bortskaffadt, visade det sig, att det ej var en utan två bredvid hvarandra liggande hällar, som jag hade framför mig. Afståndet dem emellan var 0,5 fot. Den minsta (a), som låg åt norr, mätte 4,6 fot i längd, 3,2 fot i bredd. Den största (b), åt söder liggande, höll 5,8 fot i längd, 3,3 fot i bredd. — Under den senare låg en liten bädd af vissnade ormbunkar, troligen anordnad af någon igelkott eller något annat mindre djur, som här sökt tak öfver hufvudet under den kallare årstiden.

När den mindre hällen borttogs, syntes ändan af grafkistan (fig. 4). Den doldes för öfrigt af ett fyra tum tjockt lager af