Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne34sven).pdf/297

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
267
FORNLEMNINGAR I VESTKINDE SOCKEN, GOTLAND.

En af stenarne var kullfallen. Jag reste upp honom i den ställning, han ursprungligen hade haft. — Nära norra kanten af ringen låg inuti densamma en kullersten af nästan lika stora dimensioner som de sex stora stenarne.

Den af dessa sex stenar omslutna ytan höjde sig icke något öfver den omgifvande marken. Emellertid befanns det, sedan myllan blifvit borttagen, att ett lager af kullerstenar af en knytnäfves storlek var utbredt öfver hela denna yta. Mellan de i norra och nordöstra kanten stående tre stenarne lopp en rand af kullerstenar, som voro större än de inuti liggande. Härunder vidtog sanden. Ehuru jag lät genomgräfva hela ytan till flere fots djup, upptäckte jag ingenting. Gräfningen hindrades något af fyra stora tallar, som växte inuti ringen.


5. Graf vid två resta kalkhällar (fig. 5), stående emellan kumlen 1 och 2.

Den ena hällen (a) var 0,8 fot ofvan jord och inalles 3,9 fot hög; åt V. 1,3 fot, åt Ö. 1 fot bred; 0,7 fot tjock. Riktning N.— S.